Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGRID LEIJONHUFVUD.
166
nämligen i allmänhet ha i början af året uppburit
underhålls-summan för föregående år och då fått utkvittera den i Malung.
Det ena af dessa intyg, som i sitt närvarande skick lämnar
osagdt af hvem det blifvit utfärdadt, emedan namnteckningen
blifvit bortrifven, är af följande lydelse: »Alldenstund
för-afskedade fändriken herr Olof Grönberg ifrån nedannämda
församling för sin stora fattigdom och många tillstötande
ålderdoms bräckligheter samt den aflägsna orten ej förmått i
rättan tid efter hög befallning bevaka sin innestående lön,
som han förmenar sig hafva att fordra ifrån 1706 till 1711
för sekond faltväbel vid Västerdals kompani samt halfva
lönen för premier fandrik uti två år vid Mora kompani,
hvar-före han ingen ersättning åtnjutit; fördenskull vore väl om
höga vederbörande täcktes, i ömt behjärtande af bemälte
(andriks utfattiga tillstånd samt dess bevista trohet och
tapperhet i krigstjänsten, låta honom i stället för de innestående
och försummade fordringar för ofvan rörda krigstjänst fa
utbekomma in natura de efter reglementet honom i nåder
till årligt underhåll förunnta spannmålstunnor, så kunde han
både uti bristen af dessa löningar som ock uti sin stora
torftighet i denna svåra orten någorlunda blifva soulagerad.»
Det andra rekommendationsbrefvet är utfardadt af
dåvarande kyrkoherden i Malung magister Widich Harkman
och försedt med hans sigill. Magister Harkman intygar först,
att förafskedade fänriken Olof Grönberg »förer ett vackert
lefverne och brukar sina salighetsmedel» och att han därför
»förmodar sig i sin stora fattigdom och under sitt svåra
tillstånd medelst höga vederbörandes gunst och bevågenhet fa
åtnjuta och bekomma efter donationsbrefvets innehåll den
pension, som honom af höga öfverheten i lifstiden årligen
förunnad är, utan hvilken han nu i den dyra tiden ingaledes
kan lefva». Då han »nu begifver sig på vägen att uppbära
samma sitt underhåll och än vidare hos de förmögne under
vägen någon hjälp söka i sin ålderdom för påkommande
sjukdom», så har han hos sin kyrkoherde anhållit om »bevis
att han må anses såsom en beskedelig man, hvarest han
kommer». »Ty varder han», slutar magister Harkmans in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
