Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försvann man för några ögonblick i en oräknelig massa kullerbyttor i ett väldigt snömoln för att sen uppenbara sig i en snögubbes gestalt. Men roligt var det i alla »fall». Det var friskt ... — Så åkte vi hem i kvällen. Det låg måneglans öfver fjällen och vidderna, ty fullmånen stod klar öfver Sylarna. Men uppåt norr öfver norska fjällen ljusnade det; norrskenet flammade i breda vägar öfver himmeln, först i ljusgrönt, sen i en oändlig massa färger. Det sprakade öfver fjällen i norr. Färgerna svepte vidderna i en skiftande trollglans. — Det var vår första afton i Norrland.
Påskaftonen 1906.
Klockan var i halffem-taget på morgonen. Bindningar och skidor klarade, ryggsäckar fastsurrade. Alltså framåt. Och med ett strålande humör som barlast kvistade vårt lilla sällskap i väg bortåt norska fjällen till Stordalen. Det var morgonfriskt. Friska vindar blåste utåt vidderna och skingrade dimmorna. De lågo dock kvar öfver fjällen. Solen gick upp stor och röd öfver Sylarna. Snön färgades brandgul, och fönstren nere i dalen vid Storlien lyste i purpur och guld. Skaren låg hård, skidan gled glatt, och sinnet kändes så obeskrifligt lätt. Det gick raskt öfver vidderna. Tidig morgon bland fjällen. — Färden gick öfver Stenfjeldet i Norge. Solen hade stigit högre, och dimmorna hade flytt från fjällen.
NEDFÖR VÅR FÖRSTA BACKE. Fot. af T. E:son Ärje.
Jag såg dem aldrig så vackra som just nu: de lyste i renaste silfverhvitt mot den ljusblå himmeln, än glada och leende, än allvarsamt hotande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
