- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1907 /
182

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

släkte bor, som är ett diktarfolk med sånger och historier,
de där tala djupast ur deras drömmande ögon. — Öfver ganska
vida sträckor, bevuxna med tät barrskog hade färden gått
fram till foten af Snasarna. Vi gingo in i en liten öde fabod
där nere för att göra oss riktigt klara till bestigningen. Med
skidor på fötterna skulle vi upp på toppen. Föraren var
redan ett godt stycke på väg för att undersöka terrängen.

PÄ VÄG TILL SNASARNA. Fot. af T. E:son Äije.

Nu började vårt klättrande. Det var inte lätt: mestadels is, där fläckvis var ett
tunt lager af snö. Vi arbetade med händer och fötter, men uppåt
gick det. Barrskogen höll inte ut så länge uppför fjället. Den
slutade med marig tall, som växte seg och krypande, letande
sin torftiga näring i skrefvorna. Så kunde inte dessa hålla ut
längre här uppe. Så böljade de små ynkliga dvärgbjörkarna
växa tätare. De stretade långt uppför berget och försökte
krampaktigt hålla sig kvar. Så orkade inte heller dessa komma
längre. Vi hade nu emellertid lyckats arbeta oss upp dit
ofvanför dvärgbjörkarna, där frusna, nakna videgrenar stucko
upp öfver snön och tiggande tycktes bedja om lifvet. Fjället
blef mycket brantare, is, bara is. Ibland måste vi krypa.
Det gick med skidor förbi gapande klyftor, väldiga afgrunder.
Men föraren var säker. — Vi hade inte långt kvar till
toppen. Stora, svarta moln kommo släpande öfver fjället, det
stormade, vinden tjöt hemsk, det blef mörkt. Toppen
försvann i moln. Snön for piskande öfver bergen. Vi hade
svårt att hålla oss uppe. Föraren vardt ännu tystare och
band repet ännu säkrare om oss. Kompassen hölls jämt
uppe. Vi sågo knappt två meter framför oss. Ibland kommo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:56:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1907/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free