Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. ALÄ1 VIST.
1 g2
och skär, åt det fjärde Väderöfjorden och där bortom land,
bildande en i fjärran förtonande bakgrund. När hafvet ryter
och sjön går hög, når stänket af bränningarna ända hit upp,
och mången hafsfågel, under nattens mörker lockad af ljuset
härifrån, finner under sin snabba flykt döden mot kupolens
tjocka fönsterrutor.
Fyrens lysvidd är omkring 8 mil.
* *
*
Men solen står redan lågt, vinden har mojnat af rätt
betydligt — det är ett godt stycke väg till land. Ett
hjärtligt tack och farväl till öborna — och för svagt utspända
segel aflägsnar sig båten från ön. Ännu så länge går det
bra; ö efter ö passeras, en större ligger framför oss. Den
heter Hamnö. En smal vik på dess sydsida blir i ett nu
synlig, och omedelbart därpå, men blott för en kort stund,
framskymta tvenne små hus, belägna strax invid vikens strand
och i skydd af de branta bergväggar, som här bilda en djup
klyfta. Det är fiskarkojorna pä HamnÖ. Här finner den
under en längre fisketur uttröttade och hungrige fiskaren en
tillflyktsort, där han kan hvila ut en stund, koka mat och
torka våta kläder. Här kan han tillbringa en natt i
afvak-tan på sillen, ty »sillen kan infinna sig i morgon», då
fiskaren behöfver vara på sin post, vara »nära», där sillen
håller till.
Väderögruppens yttersta ö mot öster har passerats, och
Väderöfjorden ligger nu öppen framför oss. En sakta
krus-ning på vattenytan tillkännagifver, att det ännu »drar» i
luften. Långsamt vaggad af dyningarna, som emellanåt komma
seglen att »lefva», glider båten i medvind framåt. Solen
närmar sig horisonten i en rödaktig slöja. Farten tycks
ytterligare minskas — årorna måste ut. Men, där kommer
ännu en kåre, och efter ytterligare en timmes obehaglig
och tålamodspröfvande vaggning, hvarunder årorna åtskilliga
gånger fattats för rodd, äro vi ändtligen så långt komna,
att det s. k. Brottet passeras, just som solen sänder sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 21:56:20 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1907/0246.html