Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRETA BERG.
232
Därefter fingo vi en ny vägvisare i en bonde, som med
sin klöfjehäst återvände till bygden från ett besök på sin
säter långt bort i fjället. Det var förunderligt att se med
hvilken säkerhet hästen, trots sin klöfjebörda på 100 kg.,
letade sig fotfäste bland de lösa rullstenarna på den branta stig,
som mer liknade en uttorkad bäckfara än en väg. Hästens
ägare var en högrest och stolt dalkarl, som inte kom sina
förfader på skam. Intelligent och vaken som han var, blef
vårt samtal med honom ett af de intressantaste vi ha att
mihnas från hela färden. Bl. a. talte han om, att både
Viktor Rydberg och Selma Lagerlöf och de flesta yngre
författare af värde äro både kända och uppskattade i
socknen.
Vid ett vägskäl skildes våra stigar, och vi vandrade åter
ensamma i skogen, denna gång storväxt och härlig, tills vi
fram emot aftonen hunno ned till älfven och bygden. Då vi
i en stuga fingo veta, att det ännu återstod tre fjärdingsväg till
Sälen, togo vi båtskjuts. I aftonsolen gledo vi utför älfven
förbi vårgröna stränder och mörka skogklädda höjder, bakom
hvilka ännu här och hvar skymtade en kal fjällsträckning.
Efter alla de öde trakter, vi genomvandrat, var det en glädje
att se tätt bredvid hvarandra stora välskötta gårdar. Det
var en härlig afton. Vår roddare hade mycket att berätta
om bygd och folk, och då vi sjöngo fosterländska sånger,
gnolade han med. Sjunga sade han sig icke kunna, men
då vi af Vårt Land hade glömt flera verser, läste han upp
det hela för oss utantill! Innan vi hunno ned till Sälen, var
klockan redan 11, men det oaktadt lyckades det vår
roddare att skafifa oss husrum i en utomordentligt präktig gård
nära älfven. (För de s/4 milen fingo vi endast betala 1 kr.
50 öre, ett moderat pris, då man betänker, att båten måste
ros tillbaka uppför strömmen.)
Nästa morgon vaknade vi vid strålande väder och med
det vemodiga medvetandet, att det var vår vandrings sista
dag. Till Limedsforsens station återstodo nämligen endast
33 km. Före affärden gingo vi upp till den beryktade
Vasa-stenen, rest på det ställe, där Gustaf Vasa skulle upphun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
