Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»FJORTON DAGARS SEMESTER.»
257
tiga staty af Gustaf Vasa och drömde vid älfstranden om
gamla dagar, medan Mora härliga kyrkklockor, stämda i
treklang, signande tonade öfver nejden. De lära höras två mil
och äro Moras stolthet.
Så reste vi till Rättvik, det färgglada Rättvik. Sågo det
i solsken och månsken, i arbete och hvila och foro därifrån
med den öfvertygelsen, att om vi bodde där skulle vi säkert
göra, som en trallande väl glad dalkarl sade till oss: »Om
du kunde tralla som I,1 skulle du tralla jämt.»
Från Rättvik gick färden vidare öfver Siljan till Leksand.
Det var afton, då vi landade i Leksands noret. Genast
vi kommo in på hotellet, märkte vi en viss oro och brådska.
»Hvad är det», sade vi, »hvarför ha ni så brådtom?»
»Ah, det är dans på lekplatsen och alla vilja dit.»
Ja, det tror jag det, hvem vill inte dit. Vi skyndade det
fortaste vi förmådde.
Redan på afstånd mötte oss den taktfasta sången från
lekplatsen, ty här sjunger man till de gamla ringdanserna. Här
svängde sig gamla och unga, bildade och obildade om
hvar-ann, här var bara glädje, sång och dans i skymmande
sommarkväll. Och innan vi kunde slita oss därifrån, hade månen
gått upp och göt sitt silfver öfver de hvitstammiga björkarna,
de röda leksandsmössorna, som lyste likt stora vallmor i
grönskan, och öfver hela det fagra Leksand. Men ännu när vi
vandrade hem genom den vackra björkallén som leder till
kyrkan, tonade sången från lekplatsen ungdomligt frisk och
taktfast–––––
»men, hvar har du ringen?
Här har jag den,
tag mig i famn,
tyst, säg det för ingen.»
Leksand var vårt sista minne från denna oförgätliga färd.
Därifrån reste vi direkt hem öfver Insjön och Borlänge.
Men ännu när vi tänka på denna sommar går det som en
1 I = jag (dalamål).
Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1907.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
