Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA VÅGAR TILL KEBNEKAISES HÖGSTA TOPP. 289
porna synnerligen användbara. Skulle någon läsare
verkligen vilja göra allvar af trappträningen, hvilket jag betviflar,
så låt mig ge ett råd: gå hela tiden mycket långsamt uppför,
så att ni under hela uppstigningen kan andas lugnt (intet
flåsande!), något fortare utför; på hvaije trappafsats en
minimal paus, så att säga ett extra andetag. Så skall man gå
i fjället. Långsam men jämn takt med täta korta pauser.
Somliga ungdomliga bergbestigare sätta i väg i bötjan, så
att det »är en glädje åt det», men sedan blifva de plötsligt
särdeles intresserade af att »beundra utsikten» hvarannan
minut; de låtsas göra så, emedan de skämmas att visa sig
andfådda. Bättre är att från början metodiskt »beundra
utsikten» med korta mellanrum, så blir ni aldrig andfådd!
Följ Strixmannens regel, hvilken aldrig blef törstig: »––––-
sa’ du torst? Ja’ ä’ allri torst! Ja’ dricker allti, innan ja’
blir torst!»
A Rullevares södra sluttning har undertecknad rest ett litet
röse, som visar den uppåt stigande, i hvilken riktning man
helst bör gå; jag har senare funnit, att man gärna kan hålla
t. o. m. ännu längre åt öster vid uppvägen. Man vinner
ingenting med att gå rakt uppför branten, vägen ned i dalen
på andra sidan är äfvenledes bekvämare mera åt öster.
Följas ofvan gifna anvisningar, torde bestigningen vid godt
väder kunna göras på 5 timmar upp och 4 timmar ned,
frånhydd-platsen räknadt. Härför är emellertid en nödvändig
förutsättning, att icke sommaren är mycket snöfattig. I regeln kan man
nämligen vandra en dryg 1/2 timme, ja mera, i jökelbäcken på
dess snöbrygga. Denna är vid Tuolpagornis fot åt höger synlig
som ett Y hela sista milen under vandringen mot
Kebne-kaisehyddan och jökelbäcken. Denna entré till massivets
inre är idealisk. Naturligtvis måste största försiktighet
iakttagas vid snögränsen nedåt dalen, då den metertjocka
bryggan här och där uppvisar svaga ställen och hål, de senare
minst farliga, då de äro lätt skönjbara. Ju längre man kan
vandra på jökelbäckens snö, desto fortare kommer man fram.
Är den otrafikabel, är bäst att lämna bäckens nivå och först
stiga jämförelsevis rakt upp mot Tuolpagornis brant. Vägen
Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1907.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
