Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 ALFR. WAHLSTEDT OCH SIGURD NORRBIN.
Här var tydligen porten till Kebnekaisetemplet, och där
uppe i ljuset, i solen, där månde förgården vara. Men så
var det väl också en pilgrimsvandring att ta sig dit uppför
idel branta, vilda stenkummel.
På vänster sida om jokken drogo vi oss upp mot den
västra klippväggen. Här sågo vi spår efter ett ras. Ett
bälte af små och stora stenar och klippstycken betäckte
snö-drifvan från fjällfoten och ett stycke nedåt dalen. Under
vår ofantligt påkostande språngmarsch från klippblock till
klippblock kunde vi stundom höra det ihåliga mumlandet af
någon liten bäck af snösmältvatten, som letade sig fram
nere på klippgrunden flera meter under våra fötter. Att
döma däraf måtte stenlagret här vara mycket mäktigt.
Uppför en tämligen lindrig klippbrant kommo vi så upp på en
platå, alldeles under
det stora snöfältet.
Här togo vi oss en
välbehöflig
middagsrast, studerade
omgif-ningarna och njöto af
utsikten. Vi tycktes
nu ha kommit ofvan
gränsen för den
lef-vande naturen. Ingen
liten blomma trefvar
med sina rötter bland
stenarna vid jokkens
kant, ingen snösparf
lyfter sig kvittrande
i luften vid våra steg,
ingen fjällvråk jagar
här på klippbranterna.
Det är dödens stillhet
öfver naturen. En ny
jord, där lifvet än ej vaknat, ligger framför oss, och vi äro
de första människor, som trampa denna jord. öfver oss
breder en ny . himmel sitt ljusa, blåa hvalf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
