Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
SEVERIN JOLIN.
älf, berg, sjö. Sverige åt svenskarna! Våra lappar och finnar
skola ju i alla fall lära sig svenska.
Men återvändom till Abisko. Vi stiga af vid perrongen
och promenera de få stegen fram till härbärget, medan en
välvillig vaktmästare (härbärgets dräng låter kanske mindre
pretentiöst) tar hand om våra saker. Vi upptäcka, att vårt
afpoletterade resgods saknas och fa snart klart för oss att
det aldrig kommit med snälltåget, utan i stället med ett annat
tåg, som afgår från Stockholm 25 minuter efter snälltåget,
men kommer fram till Abisko mer än ett dygn senare. Den
outgrundliga visheten i detta arrangement torde nog ofta
förorsaka turister obehag, och jag har därför här velat framhålla
nödvändigheten af att i Stockholm se till, att resgodset
kommer med det tåg man själf använder, ej blott till den å
adresslappen och järnvägsbiljetten angifna orten. Våra koffertar
kommo nog riktigt fram — två dagar senare — men sådan
tidsutdräkt kan mången gång vålla stor förtret.
Dock, hvem har nu tid att tänka på sådant! Här stå vi
nu, min hustru och jag och vår 18-åriga dotter, och blicka
oss omkring. Till höger ha vi den storslagna utsikten öfver
Tornesjön och de delvis snöklädda fjällen på dess motsatta
strand, till vänster den nästan lika härliga fjärrsynen öfver
Abisko-alpernas ståtliga kedja. Och midt för oss ligger
turisthärbärgets rödtärgade fasad med sina hvita knutar och gröna
fönsterluckor samt sin lilla inbjudande förstugukvist, där
massor af de vid tjällvandringar oumbärliga stafvarna stå
lutade i ett hörn, liksom för att genast påminna nykomlingen
om att här ej är meningen att »lägga sig på latsidan». Vi
träda in och mötas genast af härbärgets unga vänliga värdinna
och kassörska och allt i allom, fröken Valborg Göthson, som
skyndar fram från sitt mycket diminutiva »kontor» till höger
i förstugan för att bjuda oss välkomna och anvisa oss våra
rum. Jag vill här begagna tillfället att få betyga fröken G.
vårt varma och tacksamma erkännande af det utmärkta sätt,
på hvilket hon skötte sitt säkerligen mycket mödosamma
uppdrag såsom härbärgets värdinna; jag är förvissad om att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
