Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34«
SEVERIN JOLIN.
som leder fram till Abiskojaur, den långa, smala sjön. I denna
fanns sommaren 1906 verkligen en båt — nästan ett såll —
med en och en half åra, hvarmed vi dock kunde taga oss
fram till en vid sjöns bortre, sydvästra ända belägen hydda,
som för sommaren beboddes af ett par unga män, en zoolog
och en ingeniör, hvilkas gästfrihet vi sent skola glömma.
Stigen lär sedan gå vidare till Sjangeli uppe i de vildaste
fjällen; så långt kommo aldrig vi. För öfrigt ser man
ingenstädes någon väg, utan går som man behagar. Har man aldrig
så litet lokalsinne, så reder man sig på kortare promenader
förträffligt med fjällen och älfven till vägvisare; för långa
vandringar behöfves naturligtvis en förare, som på samma
gång kan bära proviant, kaffepanna m. m. Vid härbärget
kan man i regeln utan svårighet erhålla vägvisare, vare sig
en nybyggare eller en lapp. Ensam bor man aldrig gå!
Att här ingå på någon närmare beskrifning af de många
olika utflykter, som kunna göras med Abisko till
utgångspunkt, faller mig icke in, ty i Årsskriften för 1905 har ju
redan en ganska utförlig redogörelse för dem på ett
förträffligt sätt lämnats af kand. O. Sjögren,1 som grundligt känner
dessa trakter. Jag vill blott framhålla, att man ingalunda
ledsnar på att göra samma tur om och om igen. Promenaden
till Björkliden gjorde vi ett par gånger — man kan förkorta
den genom att återvända med ett af de nästan hvar timme
passerande tomma malmtågen — och Nuoljas topp bestego
vi tre gånger, men hvarje gång voro intrycken så olika i följd
af olika belysningar, olika klarhet i luften o. s. v., att
be-stigningen fick nyhetens behag. En gång utgjordes
hufvud-intresset af att få se det denna tid på året tämligen ovanliga
skådespelet af öfver fjällen vandrande renhjordar. Såsom vår
lapske förare (för renarnas skull hade vi en sådan med oss
— vägen till Nuolja är annars så lätt att finna, att förare
ej behöfves) utlofvat, fingo vi då också på mycket nära håll
se en hjord på många hundra renar, hvilka höllo sig tätt
hoppackade till en enda massa, lik en kolossal bisvärm, som
1 Se äfven sid. 313 o. f. i denna Årsskrift: »Nya utfärder från Abisko» af
samme förf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
