Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
SEVERIN JOLIN.
Vår lapp gick ned midt ibland dem för att söka fa tag på
några honom tillhöriga, ännu ej märkta renkalfvar, i syfte att
vederbörligen märka dessa; renarna tillhörde nämligen flera
olika ägare, hvilkas hjordar slutit sig tillsammans. Hans
lassokast lyckades emellertid icke, och ett, tu, tre gaf sig hela
hopen i raskt traf i väg till angränsande fjäll samt försvann
snart ur vår åsyn. Vi sågo sedan flere dylika hjordar och
äfven enstaka renar, som visade sig ganska orädda.
En annan gång — det var vår sista dag i Abisko — sågo
vi den härliga rundblicken där uppe från Nuoljas topp klarare
och tydligare än någonsin förr: i norr och öster Tornesjön
i hela sin väldiga längd och de imposanta fjällen på dess
andra sida, i sydost Abiskofjällens stolta rad, åt söder i fjärran
Kebnekaises spetsiga, snöiga toppar och västerut de norska
fjällens sylhvassa spetsar ända ut åt hafsbandet, allt detta
badande i det grannaste solsken. Men vi sågo ännu något
annat, som vi aldrig sett förr. Trots att dagen var solig
och varm och så lugn, att ej ens uppe på bergstoppen
kändes en enda fläkt, som kunde drifva undan de täta
myggsvärmar, hvilka förföljt oss ända hit upp och för en gångs
skull verkligen voro besvärliga, sågo vi en väldig
hvitglän-sande, skarpt begränsad ström af dimma komma rullande
emot oss från nordväst, från hafvet, och följa den däld,
som utgör en fortsättning åt Norge till af Tornesjöns
fördjupning. Denna dimma, där den vältrade sig fram under
oss i sin tysta .och snabba fart, så lågt, att fjälltopparna å
båda sidor stucko högt upp i det klara solskenet, som
reflekterades mot dimmans öfre yta, och ändå så högt och så tätt,
att den fullkomligt skymde bort den underliggande
dalbottnen, liknade illusoriskt en jättestor hvitskummande fors, men af
dimensioner, som ingen flod på jorden torde kunna prestera.
För att göra likheten ännu mera slående syntes på ett enda
ställe, ungefar vid Tornesjöns västligaste ända, en lika skarpt
begränsad »biflod» af dimma störta ned från fjällen i norr och
upptagas af »hufvudfloden». Det hela var hänförande,
obe-skrifligt vackert! Men vi fingo ej njuta allt för länge däraf,
ty myggen drefvo på vår nedmarsch. Denna gång kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
