Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om någon resande gjort mångsidiga iakttagelser och
rön, så är det Linné. Vid genomläsandet af hans
reseböcker häpnar man bokstafligen öfver mängden och
omväxlingen af hans »rön». Naturligtvis är det i främsta
rummet växt- och djurvärlden, som intressera honom. Den
första kännedomen om Sveriges flora och Sveriges fauna
ha vi till stor del just hans resor att tacka för. Landets
geologi låg honom äfven om hjärtat — från
västgötaresan stamma utmärkta beskrifningar af Kinnekulle och de
andra västgötabergen, åtföljda af en god, vetenskapligt
noggrann profil och flera detaljteckningar. Folkets seder
och bruk studerade han med aldrig svikande kärlek. De
olika klädebonader han på sina resor lärde känna, vare sig
hos svensk allmoge eller hos flyttlapparna, beskrifver han
noga. Därvid ser man med intresse, hur den praktiske
mannen och fördomsfrie läkaren ofta ger lappens dräkt
företräde framför sin samtids mer förfinade
kulturmänniskors.
Hur intresserad och hur energisk Linné var i att samla
kunskap om de trakter han bereste, visar sig på ett slående
sätt under hans dalaresa. När vädret var dåligt brukade
nämligen han och hans följeslagare, som enligt gammal sed
gärna togo in på prästgårdarna, gå igenom kyrkböckerna
för att med deras hjälp få reda på gängse sjukdomar och
annat af intresse rörande socknen. — Intet lämnade han
obeaktadt. På näst sista sidan af sin Västgötaresa anför
han t. o. m. recept på en ny efterrätt han lärt känna i
en stormans hem!
Denna Linnés mångsidighet visar sig ofta som uppslag,
hvilka först långt senare tider sett upptagna. Så t. ex.
framkastar han i sin Lapska resa förslag till hvad vi i våra
dagar skulle kalla fjällsanatorier. »Så snart jag kom på
fjällen», skrifver han, »fick jag liksom nytt lif, och var
såsom en tung börda tagen af mig — — — Skulle alltså
vara för dem, som hade tillfälle, så hällsosamt resa hit,
dricka snövatten, som någonsin att ligga uti tjockt väder
vid sumpoga surbrunnar ...» Det dröjde länge innan detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
