Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denne Gök är mycket lik til färg, storlek och skapnad
med Sparfhöken (Faun. 68.), hwarföre folket trodt, at han
blifwit til Hök. Ja, jag blef också sjelf bedragen, at jag
ännu ej wet annat, än at jag såg en Hök i stället för en
Gök. Jag war ej wäl kommen förbi Afwelsätter, förrän
jag fick se en Fogelunge, så stor, som en Kramsfogel, til
färgen jerngrå, med hwit mage och hwitt bröst; han hade
(om synen icke alt för mycket bedrog mig) en krokig näf,
och han skrek skärt, såsom en unge af en Kyrkofalk
(Faun. 67.). Han flög på gärdesgårdar och stenar såsom
en Gök, et par Sädesärlor fölgde honom och matade
honom; mig war omöjeligit, at komma honom så när, at jag
kunde distinguera fötterna. Detta gifver widare anledning,
at nogare eftersyna, om icke et slags små Hökar äfwen
lägga ägg uti små foglars bo, hwilket föranlåtit de gamle,
at tro Gökens förwandling.» Ja, häri har visserligen ej
framtiden gifvit honom rätt, men långt senare tiders
naturforskare, äfven i vårt land, ha gentemot minst lika
osannolika folkfantasier ställt sig än mer godtrogna.
BB
Linné var, som bekant prästson, men i själfva verket
kan man säga, att han till härkomst och första uppfostran
stod allmogemannen ytterst nära. Detta gör honom så
förstående, så vetgirig, när det gäller bondens sed och
bruk, hans kläder och redskap, hans hus och hem, hans
tro och vidskepelse. Han var på sätt och vis vår förste
etnograf, och hans berömda »resor» innehålla ett rikt och
dyrbart etnografiskt material. Det är ej heller utan att
man ibland mellan raderna i hans skrifter läser liksom en
längtan till bondens lugna lif. Han anför med tydligt
instämmande den kända versen: »En åtta Kos Bonde, som
hafwer en Häst, bor långt up i Skogen och fri mång Gäst,
han mår aldrabäst».
Detta fördomsfria förstående sinne, som var så naturligt
hos allmogeättlingen gentemot de svenska bönderna, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
