Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kortheten i uttrycken och satserna höll Linné tydligen
mycket på. Ofta återkommer han härtill; så t. ex. i
företalet till sin »Öländska och Gothländska Resa», där han
säger sig önska »winna kortheten, som är det behageligaste
Skrifsätt».
Hur mästerligt skildras ej den viktigaste landskapstypen
i större delen af Uppland i följande mening: »Uplands
Situation bestod uti widlyftige åkerfält, hwilka liksom med
långa wikar woro utsträckte emellan små med sten och
Barrträn belagde Kullar».
Men bredvid den klarhet och kärfhet, som höfves
naturforskaren, lyser i Linnés skrifsätt fram den varme
naturvännens förmåga att konstnärligt måla ett landskap, att
med de enklaste medel låta dess natur lefva upp framför
läsaren. Liksom en stor målare ofta med några enkla drag
snart sagdt endast antyder det han vill ha fram och dock
lyckas inge åskådaren det intryck, den stämning han afsett,
så kan Linné med endast några få rader eller t. o. m. ord
framtrolla en stämning eller ett helt landskap för vår inre
syn. Hör hans skildring af en vårdag på Uppsalaslätten:
»Lärkan sjöng hela vägen för oss darrande i luften.–-
Himlen var klar och varm, västanvädret svalkade med en
behagelig pust och en dunkel färg begynte från väster
betäcka himmelen.»
Ett annat berömdt ställe står alldeles i början af den
Öländska resan.
»Wåren, som ei bör mätas efter calendarium, utan efter
climatet och wärman, war så wida kommen at Lönnen
utslagit sina blomor, men ei blad; at Biörken nyligen
utspruckit och blommade som bäst; Alens stiplar woro
nyligen utbrustne och Granen hade på sina ytterste qwistar
små röda smultron-lika Knoppar, som woro thes
hanblomster, men änu ei miölige; Lind, Ek och Ask stodo ännu
sofwande i sin winter-dwala ... Ibland Foglarne hade Giöken
nyss begynt gucka och Ladu-Swalan såg man i dag den
första.»
Här är det den skolade naturforskaren på samma gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
