Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och själfva nattens stunder
en blomsterkrans af under,
af ljus och glans och prakt.
Upp till en höjd vi stiga,
där hesa röster tiga,
där allt är klart och rent och fritt —
upp till en vidd vi tåga,
dit inga mörkmän våga
med dvärgaföljet sitt.
Hör, herrgårdshunden skäller
på vandrande gesäller —
vi gå förbi och le, ja le.
Vi gå att vida ströfva,
att fria vägar pröfva
och nya syner se!
BS
ed tåg Sörvik—Björbo. Sällskap med rallare
— detta underliga folk, som från att ha varit
fruktade busar nu på kort tid förvandlats till
kulturbärare, till de sociala rörelsernas första
pioniärer, till äfven andliga banbyggare.
Undantag finnas ju än, det vore onaturligt annars — och till dem
höra våra kortspelande och flitigt svärjande reskamrater. —
Måndag. Med skjuts Björbo—Vansbro, genom Nås och
Järna, där hvita kyrkor stå glimmande på stranden af
Väster-Dalälfven som de göra kring Siljan. — Med tåg Vansbro—
Öje; där stiga vi af för att klättra i de geologiskt intressanta
Öjebergen. Och strax bakom bangården, på Öjesjöns strand,
möta vi det första fyndet — där ligga massor af stenar med
böljslagsmärken, stranden är full af dem och en brygga ut i
sjön är helt och hållet byggd af stora sandstensblock med de
vackraste och tydligaste vågor och krusningar. Jag knogar
upp ett block till stationen att skickas hem — så ner i
ekan och en ljuflig timslång färd öfver den sakta skvalpande
sjön med en språksam och treflig malungskarl som roddare.
I land vid Lännviken, vandring genom prydlig skog till Öje-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
