Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestämdaste detta vågspel i betraktande af vädret — snöblandadt
regn och vild blåst. Nu bar det i stället af till Ljungdalen;
nu ett större sällskap, med vägvisare och klöfjehäst; men
vandrade ändå betänkligt vilse öfver fjällhedar och myrar och
buskbeväxta kullar, för att först efter åtskilliga strapatser och
stora krokar nå Mittådalen och Storvallen och rasta där hos
bofaste lappen Jonas Larsson.
Här väntade nöjsamma och lärorika upplefvelser och
bekantskaper. Lappar som inte blott äro bofasta (fast nu på
sommaren enligt gammal svårutrotlig vana boende i kåtor),
utan också ha handelsbod, ha taflor på väggarna (Tirén och
Gustaf Ankarcrona!), ha en kammare med skrifbord, bokskåp,
väggur i jugendstil, en fiol därunder, på ena sidan om den
en telefon och på andra sidan — en mandolin!
Lappar — jugendstil, telefon och mandolin — det är
företeelser som man inte är van att kombinera.
Gubben gaf gåtans lösning: han hade en son som varit
ute i världen, i Stockholm och vid en folkhögskola, hvilken
kunde han ej minnas. Gubben själf var en präktig typ —
klädd i prydlig grå vadmal med röda och blå kanter och
band; liten och seg, med en glimt af tjufpojke i ögonen och
kvick i vändningarna som en fjällämmel. Just en lämmel
liknade han, rent förbluffande, när han kilade i väg som vår
vägvisare öfver vidderna. Det var svårt för en långbent karl
att följa, men det var en härlig vandring; den gick öfver
Flatruets väldiga fjällhedar, en slätt utan en buske, utan gräns,
en mil eller mer utan växling, en hård och präktig väg som
på ett golf, med spetsiga stakar som vägmärken, eljest intet
att fästa blicken vid; stark blåst hela tiden, men den kom
från sidan, hjälpte nästan till mer än hejdade, verkade bara
uppfriskande, nästan rusande. Och hela vidden öfversållad
med fjällblomster, en rikedom af gula violer på hvar fuktig
fläck, den blekgula lappspiran och den gulröda jämtlandsspiran,
fjällglim och azalea som gröna kuddar beströdda med
ljusröda eller cinnoberröda stjärnor, rosenrot med blekgröna
bladkransar och blekt rödgula blomhufvuden som små kuddar
från Handarbetets vänner!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
