Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af den fria forsen, där snön vid bräddarna b räckes som
kaksocker.
Denna älf, som synlig eller osynlig slingrar genom dalgången,
suger till sig bergbranternas alla bäckar och strömmar. Högst
där uppe, från fjällviddernas snö, kommer vattnet stupande,
det löser upp sig till långa hvita gissel, hängande ned öfver
renspolade, svarta hällar. Blåsten böjer stundom undan de
hvita strålarna, och krossade mot berget yra vattenpärlorna
upp likt ångor som fördunsta. Strålarna taga törn mot
klipp-afsatserna, och strömmen riktas in i nya banor. Och nere
under branten samlas åter de spridda hvita ådrorna i en
forsande rännil, som dyker in under släntens snö. Långt nere
i dalen brister den åter fram ur snön, ilar slingrande fram
mellan visset gräs och svart jord och täckes så återigen af
den vidsträckta drifvan.
Ett ständigt sus står omkring oss, ett alltings susande, väfdt
af bäckarna uppe i fjällen, af älfven nere i dalen och af
vinden som, utan att ett ögonblick draga andan, spolar öfver
all den hvita världen.
Så kommer > skådden». Öfver fjällarna komma töcknen
dragande, dystert gråmörka, höljande dem så att nakna
fjällväggen står sotsvart igenom och snön blir smutsig. Det
gråa töcknet väller fram allt mäktigare, det breder ut sig
under himmelskupan och fyller hela dalen. Sulitälmajökeln ha
vi nära inpå oss, rätt i norr, och ur isblockens långa räckor
skymtar svagt det blåa fosforskimret. Snön framför mig ligger
i blådunkel, och jag måste spänna ögonen i mina
föregångares fotspår, att jag icke må blifva lämnad dlena.
Men omsider ljusnar det. Jag kan se djupt inunder mig
renen, som, utsträckt på sidan, ligger död djupt nere i dalen
på den lilla barfläcken vid kanten af drifvan. Det lättar
under himlen, och snön blir mera bländande. Jag kan se
spåren af ripan, som med släpande tår tagit sig fram öfver
snöfältet. Solen lyser fram och himlen är åter blå, och
den hvassa fjällsylen i väster, som högre än allting annat
ränner upp ur jättedrifvan, far lilafärg på nytt i den klara
soldagern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
