Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har äfven den ödsliga och karga eller den enformiga naturen
sin poesi och sitt egna behag.
En af de vackraste utsiktspunkterna i hela socknen är
»Aid»-berget strax ofvanför Fäll fors, som ligger 30 km. uppefter
älf-ven, från kyrkbyn räknadt. Lämpligaste sättet att från
Fäll-fors komma till berget är att från gästgifvargården taga rodd
uppefter älfven, som här flyter lugnt och stilla. Man far då
tillfälle att beundra de egendomliga krökar och vikar, som
älfven bildar, och de vackra niporna vid stränderna.
Emellertid får man bemanna sig med en god portion tålamod, ty
det tar en rundlig tid att följa älfvens alla krökar, som tvinga
en att flera gånger ro i nästan motsatt riktning mot nyss förut
ett hundratal meter nedanför. Det är ungefar som att kryssa
i motvind. Fågelvägen är det ej mycket mer än 2 V5 km.
till bergets fot, men efter älfven blir det väl ungefär 5 km.
Uppstigningen är rätt besvärlig, om man ej vill gå en
omväg, men så är berget också, såvidt jag vet, socknens högsta
(331 m. ö. h.). Och man far en rik lön för mödan i den
imponerande utsikten från toppen. Åt öster når
synkretsen ända fram till hafvet, som dock är svårt att riktigt fa syn
på, om ej luften är synnerligen klar och ren. För öfrigt åt
alla håll skog, idel skog, afbruten blott af älfdalen med dess
bygd, hvilken man dock ej kan följa med blicken så
synnerligen långt, emedan älfstränderna på långa sträckor äro ganska
glest bebyggda, så att skogen för ögat snart bildar en
oaf-bruten yta. Men skogen är vacker äfven för den, som ej är
träpatron eller jägmästare. De närmaste partierna ser man
nästan i fågelperspektiv. Sida vid sida stå de där nere, gran
och tall och tall och gran — dock mest tall — med sin
allvarliga mörkgröna färgton på ömse sidor om älfven, hvilken
slingrar sig fram som en annan Meander. Längre bort synes
skogen mera sammanhängande med än mörkare än ljusare ton
alltefter markens kupering, mörkare i de lägre partierna,
ljusare på höjderna. Och längst bort mot synranden förtonar
den i luftiga blåa dagrar, eller skymmes den af solrök eller
dimmor. Är det vid midsommartiden, så kan man både nära
och fjärran få Se den blågråa röken från brinnande tjärdalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
