Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
häri öfvat upp sig till en förvånande skicklighet. Jag hade
turen att en gång vara inne i hans kök, då en karl kom in
och ville ha armen dragen i led. Med lugn, säflig värdighet
satte Jonke fram en stol midtpå golfvet och sade: »Sätt dej
i dene!» Sedan patienten satt sig, band Jonke ett band om
hans handled, och så fick drängen hålla fast honom, medan
pigan drog kraftigt i bandet. Jonke stod själf och kände efter
vid armbågsleden, där felet satt, och då han kände att den
var riktig, sade han ett lugnt: »He jär bra nu.» Och så
släppte drängen och pigan taget, armen bands upp på ett
skickligt sätt, och karlen fick gå. Ja, så gick det till, och så
går det väl i allmänhet till.
Det berättas, att en fördomsfri läkare, som tyckte det skulle
vara roligt studera Jonkes knep, for till honom och var hos
honom några dagar, inkognito förstås, och fick hjälpa till, »så
godt han kunde», under Jonkes ledning. Emellertid måtte Jonke
funnit honom läraktig, ty då han for, skall han ha sagt åt
honom: »Du (han säger »du» åt alla) skull’ int’ vale så dum du
int’, om du fing’ håll’ på.»
De nämnda exemplen på allmogens »vetenskap» må vara
nog. Säkerligen skulle mera ingående studier på detta
område lämna intressanta resultat.
Att byskebon har en rätt liflig känsla och fantasi under
den hårda ytan visar bl. a. allt det skrock, som än i dag
lefver kvar särskildt i aflägsna byar, om ej annars så
åtminstone i minnet. Det är inte fritt, att icke vittran lefver än
och vallar sina kor — »vitterkoern» — i undangömda berg
och skogar, och i gamla kvarnar m. m. lär man än i dag
kunna få se underliga småmänniskor pyssla i dunkla vrår.
Och ända in i senaste tiden har det funnits folk, som påstått,
att de fatt sina kor förtrollade, så att de t. ex. ej gått hem
om kvällarna. Mot detta sistnämnda finns emellertid ett
gammalt bepröfvadt medel. Om det nämligen finns en sten på
gården, som är så stor, att den ej kan rubbas från stället, så
bör man leda kon rundt denna ett visst antal gånger, så går
hon hem om kvällarna. Vill man för öfrigt försäkra sig om
lycka i ladugårdsskötseln, så bör man alltid ha en missions-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
