Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i fjällen, ställde sig till och med Stenman oviss om
möjligheten af en öfvergång till Norge. Efter rådplägning med
pastor L., Turistföreningens ombud på platsen, beslöto vi oss
dock för att våga försöket, i synnerhet som temperaturen
under sista natten varit lägre och barometern spådde godt
väder. Vi lyckades också öfvertala såväl pastor L. som ett
par andra herrar att göra oss sällskap, ty »ju flera man desto
bättre lycka», säger ordspråket. Onsdagen användes därefter
till packning och proviantering.
Torsdagen inbröt med strålande sol från en klar himmel,
lagom varmt med friska vindpustar från fjällen, just ett sådant
väder, som lockar till vandring. Sedan vi efter frukosten sagt
farväl till vårt värdfolk på stället, snörades ryggsäckarna, och
det bar åstad. »Början god, slutet godt», tänkte vi, då vi
från den lilla roddbåten vinkade farväl till det härliga
Kvikkjokk med dess storslagna naturscenerier. Efter en timmes
rodd uppför Tarrajokk kommo vi till en liten bäck,
Bodbäcken, där vi stego i land och den egentliga marschen började.
Vår trupp bestod nu af io personer, häri inberäknade Stenman,
»våran lots», samt två »kameler», såsom vi kallade våra
bärare: Teodor och Reinhold. Packningarna på ryggen och så
framåt. Vi följa norra stranden af Tarrajokk på tydlig
gångstig, fastän på ett par ställen dåligt spångad. I förbifarten
taga vi de bekanta jättegrytorna vid Tarrajokk i betraktande.
Efter 3 timmars angenäm promenad, ej det minsta störd
af myggen, för hvars räkning vi i packningen medföra en
flaska beckolja, äro vi framme i Njunjes, västligaste nybygget
i Lule älfdal och sista svenska utposten. Med utropet: »här
är gudagodt att vara», slå vi oss ned på den mångskiftande
blomstermattan framför Holmboms sommarstuga. Naturen
tyckes särskildt gynnat denna lilla afskilda vrå. Bakom oss
mot norr reser sig det imponerande, ståtliga Njunjesberget,
framför oss ligger Tarradalen, med den brusande älfven längst
ned. På andra sidan dalen vidtaga åter höjderna och snöfjällen.
Öfver allt detta glänser Lapplands klarblå himmel, och i denna
lugna middagstimme hvilar öfver det hela en stämning af
solbelyst frid, som på oss gör ett mäktigt, oförgätligt intryck.
Svenska Turistföreningens Årsskrift, igo8. jo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
