Svenska Turistföreningens årsskrift / 1908 / 176 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Viksberg var under slutet af 1600-talet och under följande
århundrade en mycket besökt hälsobrunn. Som bekant var
det den berömde Urban Hjärne, som genom sina undersökningar
af i Sverige befintliga »surbrunnar» gaf fart åt det svenska
brunnsväsendet, och Viksberg blef ett af de ställen,
där sådana anläggningar tidigast kommo till stånd.

ARBETAREBOSTAD VID HAMRA.

De började här på 1680-talet, då kommissarien i rikets ständers bank,
Anders Erenfelt, var gårdens ägare. Som reklam för brunnen utgafs 1688 af dess läkare
Samuel Skragge en broschyr, som är ganska nöjsam att läsa och
som hade följande genom sin omständlighet för forna tider
karakteristiska titel: »Ett kårt samtal om the för någre åhr sedan
upfundne Suurbrunnar wijd Wijkzberg i Upland(!) och Salem
Sockn, hållet emellan Hydrophilus och Misocrenes». Här
berättas brunnskuren vara verksam mot »allehanda katarrer,
allehanda värckerier i hufvudet och lederna, bröst- och andtäppa»;
»svag mage, förstoppad mjälte, lefver och andra invärtes
lemmar hafva däraf funnit bot; vidare njur- och blås-sten samt
kvinnkönets och mankönets respektive särskildte passioner».

Viksbergsvattnets förträffliga verkningar berodde på 14 olika
förhållanden, som Urban Hjärne i sin bok »Lilla
Vattuprof-varen» angifvit, bland hvilka märkas »stor myckenhet af
spi-rituösiske dunster», att vattnet är »kvickt, friskt, klart och
rent som en kristall af ett silfverglänsande sken», att vattnet
»kan i en ganska stor myckenhet drickas förrän det besvärar
magen», att det »är beblandat med sköna och härliga
mineralier, som äro icke allenast järn utån ock ett subtilt och
genomskinligt svafvel», samt att brunnen »åtskillige gånger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>