Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öland är ej så rätlinigt, som mången tycks föreställa sig.
Alfvaret afbryts många gånger af odlade bygder och på sina
ställen kan man resa tvärsöfver landet utan att träffa på något
alfvar. Först söder om Färjestaden börjar det verkliga alfvaret,
ändlöst och storslaget. Det kan ju göra mycket olika intryck
på människorna, men ett bestämdt intryck gör det dock alltid.
Den som en gång sett det, glömmer det aldrig. Ännu
starkare blir verkan genom den skarpa kontrasten mellan det öde
alfvaret och den fruktbara strandremsan nedanför landborgen.
MOTIV FRÄN GRAFFÄLTEN VID KLINTA. J. g. Thorin fot.
Strandpartiet är söderut mycket bredt, bördigt och väl
be-byggdt. Åkrarna med sin präktiga säd eller sina kraftiga
sockerbetor kunna täfla med Skånes, och gårdarna se stora och
förmögna ut, ungefär som i andra bördiga trakter af Sverige.
Det typiskt öländska i byggnadssätt och seder finner man
knappast här, det kan »östleingarna» bjuda på.
Vi slå in på någon af de små smala vägar, som slingra sig
tvärsöfver alfvaret »öster ut all väg», tills vi nå den östra
landsvägen, lika rak, bred och präktig som den västra.
Västra sidan är den för folk i allmänhet mest tilldragande
delen, men åtskilliga ölänningar kunna ha en annan uppfatt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
