Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÅNGT ÖSTERUT
AF
Algot Ruhe.
et känns rätt ofta vemodigt för den, som
blifvit vinddrifven bort från sin hembygd. Har
man någonsin, som rätt naturligt är, längtat
få flyga ur boet till andra bygder, så trånar
man sedan tillbaka till födelseorten, starkare
ju mera man sett af världen där ute. Minnena af ens
ungdoms himlar och landskap snarare skärpas af tiden än de
blekas. Kanhända slättbon gror fastare in i sin jord än
någon annan, eller kanske vi äro likadana allihop, som
riktigt slagit rot, äfven skogs-, bergs- och öbor. Nog har
slättbon åtminstone svårt att finna sig till rätta i andra
trakter än den skiftande oändlighetens, hafvets, kullböljornas
och de vida fältens. Han dömer därför gärna skogsbygd,
skärgårdar, flod- och fjällandskapen snäft och ovänligt, som
ett slags naturteaterns dekorationer, tillkrånglade jordytor,
geologiska galan teri var or. Slätten och hafvet allena bjuda
hans öga och undran hemliga skiftningar, värda att åskåda,
stämningar med bärkraft upp till andakt och lyrik.
Allra värst är det för en skåning, som af
omständigheterna och sitt arbetes kraf blifvit drifven ur sitt eget land
till någon stad, såsom Stockholm, belägen i en af rikets
kargare landsändar. En dylik bortflyttad fattar innerligt de
kval, som P. Ovidius Naso måtte ha utstått, när kejsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
