Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"^Under fisketiden har strömmingen insaltats i stora kar, men
måste nu läggas i mindre kärl för att föras ut i marknaden.
Både män och kvinnor stå därför från morgon till kväll
träget arbetande vid karen i boden, packande de kaggar och
fjärdingar, som fiskaren under vintern förfardigat. Allt måste
vara färdigt till en viss dag, då strömminghandlaren
kommer och hämtar sin vara. Sedan leveransen är gjord till
dennes belåtenhet, får fiskaren mottaga sin betalning, sm hela
årsinkomst. Och det är nu lätt för honom att afgöra, om han
med den skall lyckas hålla fattigdomen från dörren,
t * Har fisket varit någorlunda godt, kan han motse den
kommande vintern med förtröstan. Men hur ofta är det ej, som
han med bitterhet inser, att hösten är inne och gör all vidare
ökning af en otillräcklig kassa omöjlig! Hafvet har kanske
under sommaren, i stället för att gifva honom hans lefvebröd,
fråntagit honom hans dyrt förvärfvade redskap. I sådant fall är
det ej med glada känslor han tänker på de många behofven
under en lång vinter, då han äfven måste söka reparera sina
garn och ersätta med nya dem, som stormen röfvat. Äfven om
man måste taga i anspråk de pengar, som väl behöfvas för det
dagliga brödet, måste allt göras i ordning för att fiskaren,
när våren kommer, åter skall kunna börja den hårda kampen
för tillvaron.
I oktober flyttar fiskarfamiljen tillbaka till fastlandet, och
så är lifvet ute i fiskehamnen slut för året — ett lif fullt af
faror och mödor. Men trots detta öfverger dock fiskaren
sällan sitt lifskall för att företaga sig något mera lönande. Han
älskar fisket, äfven om det tvingar honom att lefva i
fattigdom. Det var måhända med tanke på denna fiskarens
anspråkslöshet, som skalden så träffande lägger följande ord i
hans mun:
»Mitt nät, min eka och min koja
är hvad af lyckan jag begär.
Nöjd drar jag fattigdomens boja,
ty emot syndens lätt hon är.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
