Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställen, som öga och inbillning finna rikare näring: vid det
genom Per Hallström nu åter ryktbara »Döda fallet», vid
Sollefteå och Vindeln. På kvällen af den första dagen
stannar tåget vid Jörn och öfvernattar där. För första gången
såg jag en norrländsk ljus natt med dess egendomliga starka
sken. Tyvärr stördes den af en obehaglig resande, en
politiserande tysk, som för en liten åhörarkrets vidlyftigt utbredde
sig öfver vår politiska bestämmelse: Die skandinavischen Völker
werden unter die Fiihrung Deutschlands die Engländer völlig
zerschlagen. Trots nattens ljus och tyskens prat fingo vi
till sist sofro och fortsatte något hvilade till Boden påföljande
morgon.
Åtminstone för mig, men troligen äfven för flera andra
sörlänningar, var Boden en utomordentlig öfverraskning. Vi
hade föreställt oss en ödslig, vild, märkvärdig ort — det var
ju ändå bra nära Lappland den låg. Men nej — det var
en vid Slätt, öppen och ljus, med en vassig sjö, stora höjder
med behagliga linjer. En vecka vid midsommartiden i ett
oafbrutet, strålande solsken gjorde det ett intryck ungefar
som slätten kring Örebro. Värmen var sommarlig och skön
från stockholmsk synpunkt; bodensarna funno den som
vanligt och skrattade obarmhärtigt åt en af mina medresande,
som tagit pälsen med sig. Nu var allt af en stor idylls
karaktär: präktiga, gröna ängar med yppig gräsmatta, här och
där bondgårdar, en hel klunga hus förenade till en stor by,
små glänsande sjöar med enstaka segel på och så längst bort
höjderna, som gåfvo utsikten den taggiga gränslinje mot
himlen, som en svensk utsikt sällan umbär. Det enda som
egentligen skilde denna utsikt från flera andra var känslan af stor
vidd åt alla väderstreck.
Boden själft verkade ju delvis som ett hyfsadt litet Klondyke.
Ifrigt byggande på alla håll; själfva det hotell där jag bor
är bara till hälften färdigt. Möbleringen är mycket fin,
för-skrifver sig till och med från något nordiskt
möbleringskom-pani, men porslinet som jag äter på är däremot sannolikt
utskotts — det är denna öfverallt uppträdande blandning af
fint och tarfligt som är så konstig. På gatorna skymta ljusa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
