Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sioner, när hon fann att hon blifvit fotograferad. En annan,
en veritabel gammal häxa, spottade tre gånger på en
kamera och på ägaren själf dessutom. Lyckligtvis för mig voro
lapparna i Pålnoviken betydligt älskvärdare. För öfrigt faller
det ju af sig själf, att sedan man fatt veta, att något så
allvarligt som en religiös föreställning på somliga håll ligger till
grund för deras motvilja, man respekterar densamma, huru
förvriden och oriktig den än må vara.
Men tiden lider, och färden tillbaka är lika lång som hit.
Vi taga farväl, hvilket naturligtvis också sker inne i kåtorna,
dit alla församlats, liksom vid välkomnandet. Det skulle
strida mot lapsk etikett att taga emot utanför kåtan.
”Hy-vestä, hyvestä”, ljuder det nindtomkring, kåtdörren faller
igen efter oss, och vi aflägsna oss från lapplägret, som nu ser
lika tomt och öfvergifvet ut på människor som vid vår
ankomst. Björnjägaren skjuter ut vår båt, och en pigg lapp-pojke,
som kommit ned till stranden, trotsande etiketten, räcker
skrattande fram sin slidknif, men ser lika glad ut när man med
en skakning på hufvudet afböjer anbudet.
Snart är båten ute på träsket. Vi se tillbaka mot
lapplägret vid Pålnoviken. Endast en kåta skymtar otydligt, en
blekblå rök stiger öfver de låga björkarna. Stilla och tysta
ligga lapparnas boningar vid öfversta viken af det
sjumils-långa träsket, som speglar snöfjällens kedjor och himmelens
moln i sitt klara djup. Ödemarkernas barn tala kanske ännu
en stund där borta på sitt egendomliga språk om de
främmande gästerna, och kanske blifva vi ett minne i deras lif,
lika oförstådda som de äro för oss. Ty föga veta vi om
och förstå dessa stora barn, som lefva sitt lif på Lapplands
ödevidder i dess korta, ljusa, vidunderligt fagra ;somrar och
dess långa vintrars mörka natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
