Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela kontinentaltåget var fullproppadt med folk, hvadan resan
mellan Linköping och Norrköping ej medförde några vidare
behag. Men en ytterst vänlig och tillmötesgående konduktör
telegraferade till sistnämnda stad efter en andraklassvagn,
hvilken vid ankomsten dit kopplades till tåget.
Var det trångt och obekvämt förut, så blef det så mycket
trefligare och bekvämare nu, ty endast dessa små turister
fingo disponera vagnen. En mera angenäm resa hade vi
aldrig kunnat drömma oss, och glädjen hos de unga var både
syn- och hörbar. Mången kände redan nu följderna af att ha
stigit för tidigt upp, men ingen hade tid att sofva, ty alla ville
i fulla drag njuta af resans behag. Och denna del af
färden glömmer säkert ingen af oss, ty den ena härliga taflan
efter den andra rullades upp för våra blickar. Kolmårdens
höjder hade snart passerats, och vi befunno oss i ett af
Sveriges täckaste landskap, Södermanland. Att barnen funno denna
landsända ovanligt tilltalande framgick bäst af de ord, en liten
flicka yttrade: »Nog är det vackert hemma, men här är ändå
vackrare!»
Ju mera dagen led och resan framskred, desto mera tog
naturen ut sin rätt, hvarför snart än den ene, än den andre
öfverlämnade sig i sömnens armar, men efter en kort stund
var man åter på benen, ty ingen hade råd att sofva bort en
så härlig dag. Vid 8-tiden på kvällen voro därför alla fullt
vakna och pigga — man nalkades ju resans mål, Stockholm,
och då kunde väl ingen vara likgiltig. Framför allt måste
man vara vaken, när tunneln under Södermalm skulle
passeras. Under andlös spänning afvaktades därför det ögonblick,
då tunnelns mörker skulle inhölja oss. Det kom, och om
några minuter låg Mälardrottningen i all sin glans utbredd
för våra strålande ögon.
Efter första nattens välbehöfliga hvila skulle man då
ändtligen fa bese Stockholm. Från folkskolepalatset vid
Valhalla-vägen ställdes färden först till Humlegården, där Linnés och
Scheeles statyer togos i närmare skärskådande, hvarefter
Riks-biblioteket utvändigt besågs. Därefter traskade skaran under
ideligt begapande af alla de hundratals palatsliknande bygg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
