Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJALMAR LUNDBOHM.
et är, om jag icke missminner mig, ej mera än
något öfver tolf och ett halft år sedan geologen
Hjalmar Lundbohm en sommardag vandrade ut
från Malmberget, för att öfver den vida
lappländska tundran med de glesa skogarna och de
stora myrarna och på de gamla båtlederna på Kaitum och Kalix
älfvar för första gången taga sig fram till Kiirunavaaras
malm-berg, som det då skrefs. I den ljusa björkskogen på bergets
nordsida stod en ensam lappkåta. Denna och en liten
nyupp-förd, föga ansenlig hydda voro då det enda, som jämte
medförda tält påminte om människans närvaro.
Sagan förtäljer om bergtagna och sagan sanning blef en
gång; berget med malmen tog Hjalmar Lundbohm fången.
Han kom åter det följande året och slapp aldrig lös ur dess
famn. Det året flyttade han in i det enkla solida blockhus,
där han än residerar och som i dag, då Kiruna är på vippen
att blifva stad eller köping eller hvad det nu kan bli,
betraktas med samma vördnad af Kirunas bebyggare och de turister,
hvilka studera dess sevärdheter, som Peter den stores gamla
blockhus vid Ne vans strand af världsstaden Petersburgs
millioner.
Inom det oansenliga blockhusets obilade väggar har Kiruna
födts. Här ha geologer sammanställt sina mätningar och
studier öfver bergets rikedomar, här ha ingenjörer spekulerat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
