Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Burmelsterska huset. Har ni varit i Visby och sett? Har ni
frågat någon om vägen upp i staden till dess närmsta sevärdhet? Jag
kan våga på att i så fall svaret blifvit: gå opp till Donnasplass; där
ligger Bormaistärska häuset. Och där ligger verkligen det lilla
trähuset med sin härliga murgrönsklädda södra gafvel, sitt ståtliga
mullbärsträd — artisternas och amatörfotografernas odödliga motiv. —
Odödligt, nej det höll på att bli förgängligt nog. Och dock, nu står det,
så vidt mänsklig makt förmår, säkert. Och väl är det. Ty detta hus
är ej blott till sitt yttre märkvärdigt, utan gömmer ock i sitt inre
skatter.
Byggdt troligen redan på slutet af 1500-talet och inredt efter dåtida
föreställningar om bekvämlighet och lyx med all säkerhet af någon
framstående visbyborgare, förvärfvades det vid midten af 1600-talet af
den person, efter hvilken det nu bär sitt namn, och fick genomgå en
grundlig invärtes och kanske äfven delvis utvärtes omstöpning. En
gammal spisel i den stora högtidssalen en trappa upp bär årtalet
1661, troligen restaurationsåret. Sedan den tiden har det flera gånger
bytt om ägare, men till all lycka fått kvarstå. För några år sedan,
det var 1903, kom åter en ny ägare, en stockholmsk affärsman, och
han såg att här var något att göra. De gamla väggmålningarna inne
i festsalen, beskrifna af Carl Johan Bergman i hans »Gotländska
skildringar och minnen», hade sitt antikvariska värde och borde kunna
säljas dyrt. Underhandlingar voro inledda med en dansk
antikvitets-handlare. Men så
kom oväntadt
hjälpen.
Tidningen
»Gotlänningens» redaktör hade fått nys
om saken och
skrif-vit ett par rader
därom. Dessa nådde
pr omgående
skulp-trisen fru Caroline
Blair-Bruce, sedan
några år bofast på
Gotland, och i
samförstånd med sin
make, den alltför
tidigt bortgångne
konstnären William Blair-Bruce, gaf hon sig snart sagdt ögonblickligen
ut på värfvarstråten för att rädda hvad som räddas kunde.
Det var ingen lätt sak, hon åtagit sig, men ett genomögnande af
de svenska tidningarna för senare delen af 1903 visar nogsamt att fru
BURMEISTERSKA HUSET I VISBY.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
