Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På sydostkanten af Hj. Nehrman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA SOMMARINTRYCK FRÅN KRISTIANOPEL. 13
dag males här rågmjöl, ty vinden är alltför laber för att
vingarna skola få kross på den hårdskaliga hafren. Först
nu en blick åt holmarna. Fjärden åt Mölleskär ligger för
tillfället halftorr. Kossorna tåga i en lång procession
däröf-ver, ett oxlass med hela träskelettet till en ålbro åker flott ute
i fjärden, en liten eka kryssar mödosamt i den fotsdjupa
»segelrännan», beckasiner draga öfver vattnet, och på sanden,
letande efter små flundror, trippa en mängd »strandschoror»,
praktfulla vadarfåglar med brandröda näbbar, hvita bröst
och kolsvarta ryggar. Landskapet minner om ett holsteinskt
marskland.
Så en titt åt öppna hafvet. Vid hårdt väder från sydost
går det blygrått och kusligt, och sjöarna rulla dånande mot
stenreflarna, medan horisontlinjen liksom rycker och spritter,
ett underligt perspektiv af otaliga vandrande vågors kammar.
Men i dag leker det så leende blått i solen, och långt i
fjärran simmar Öland som en hägrande drömbild i en lång,
smal strimma. Ost-syd-ost, förbi den brokigt bemålade »Lasse
kulle», alias angöringspricken för infarten till Nopelen,
sväf-var blicken till någonting högt, hvitt vid yttersta synranden.
Det är »Långe Jan», den stora fyren på Ölands södra udde.
Du ser ganska väl hans hvita tornmassiv med det röda
bältet kring lifvet, stigande dikt upp ur hafvet, synbarligen utan
förbindelse med land. Ett stycke längre norrut blånar en
skogskontur. Det är Ottenby lund. Ett par tornspiror, Ås
och Ventlinge kyrkor. Så följa om hvarandra hägrande trän,
väderkvarnar och byar. Långt i norr några höga bolmande
ångskorstenar. Det är Degerhamn, Ölands Manchester, med
kalk- och cementverk. Och så, än längre mot norr, förtonar
kusten i ett dimblått fjärran. Vid vissa dagrar står den som
en lång, grågul strimma med en mörkare öfverkant, liksom
en landborg med nakna, stupande stalper.
Fjärrsynen på Öland gör sig vid god sikt tämligen bra
med blotta ögat, men bäst är att beväpna sig med en god
kikare. Afstandet är ju också ganska respektabelt. Drar
man på kartan från Nopelen tre alldeles raka syftlinjer, en
på Långe Jan, en på Grönhögens hamn och en på Deger-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
