Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från en resa på Gotland sommaren 1907 af J. E. Ljungqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underliga sommaren med minst hvarannandagsregn, som föga
passar ett kalklandskap och allra minst den fagra Östersjöpärlan,
som dock den gången fick mest af den gode Pluvii
håfvor. — Jag vet inte hvarför, men solen öfver slottsbacken
och det gamla slottet den här vackra höstdagen associerade
sig mer eller mindre medvetet med den något schematiserade
bilden af Visby, dess gamla byggnader och branter, och den
gotländska agknippan på väggen i mitt rum förstärkte
intrycket. Det blef väckelsen efter en mullvadstid af
höstsnufva och intellektuell stiltje, en väckelse som kanske
kommer något sent med hänsyn till den tidpunkt, då jag förbundit
mig att till S. T. F. aflämna en berättelse öfver min resa »att
eventuellt intagas i Årsskriften». [1]
Reseplan: ett par veckor på Fårön för att se på växtlifvet
i dess träsk och sedan en vecka för närmare undersökning af
det märkvärdiga Fardume träsk i Hellvi socken.
Midten af augusti månad visade upp några torra dagar,
och jag passade på det sällsynta tillfället, lämnade Fyrisstaden
och vaknade en vacker morgon i Visby hamn. Uppvakningsprocessen,
den där egendomliga glidningen mellan medvetenhetsplanen
med dess ofta nog så besvärliga famlande efter tid
och rum, underlättades af ett välbekant kraxande på gotländskt
tungomål uppifrån kajen. Stadsbudet A—n. Alltså var jag
åter i Visby. Och så, liksom för att verifiera riktigheten af
denna utomordentliga slutledning, en titt genom hyttgluggen.
Ännu sömndrucken sveper blicken öfver taflan där utanför
från slottsruinen i söder förbi turistpaviljongen och tullhuset,
som för mycket dominerar det gamla stilfulla rokokohuset
bredvid, fortsätter norrut, tills den hittar ett hanseatiskt
gafvelkrön, söker sig sedan uppför branterna, uppfångande de
små roliga husen, dröjer vid ett stycke ruin för att till slut
finna ro på en fläck af kalkklinten där uppe i höjden med dess
ornat af klängrosor och murgröna — en något fragmentarisk
bild af den mångbesjungna skönheten i grodperspektivet
från nämnda utsiktspunkt. Fragmentarisk — helt visst en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
