Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från en resa på Gotland sommaren 1907 af J. E. Ljungqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Visby äro vi framme vid järnvägens norra slutpunkt,
Tingstäde. Solen har nyligen passerat sin middagshöjd.
Automobildiligensen står i beredskap att föra vidare norrut, och jag
hade gjort mig räkning på att så bekvämt som möjligt bli
försatt till Fårösund. Jag medförde emellertid ett fortskaffningsmedel,
som heter cykel, hvilket föraren af fortskaffningsmedlet
automobil vägrade plats — inte att undra på för
resten. Jag fick vara glad åt att bagaget gick med och
anträdde själf färden på min »Hermes».
Tingstädehöjden är en af de vackraste punkterna på norra
Gotland. Den imponerande, högspirade kyrkan i rundbågsstil;
»träsket», öns största sjö, genomsatt af säfsträngar med
bladen som vimplar med vinden; den för Gotland sällsynta,
getryggliknande rullstensåsen, som med tvär afsats
uppdämmer träsket från den fruktbara dalgången i norr; det
välmående stationssamhället nedom kyrkbacken, inbäddadt i
lummig trädgårdsgrönska. — För det mesta genom ödsliga,
högtbelägna skogsmarker går vägen åt nordost, tills den
mynnar ut i det tätt bebyggda låglandet från Vägomeviken i
söder till Kappelshamnviken i norr. Midt i sänkan, som en
krokan på ett fett matbord, ligger Lärbro kyrka med sitt
kastal, »en af nordens värderikaste landskyrkor». — Något däst
af middagen och det halfsura bultölet i Angelbos hyggliga
gästgifvargård i närheten steg jag af cykeln och ritade af
konstverket. Det inbjöd verkligen. Äfven en fuskare i yrket.
Strax norr om kyrkan kom jag åter upp på högslätten, det
norra hällmarksområdet, som med omväxling af öppen häll
och lågt skogstäcke ej viker förrän vid Bunge kyrka i närheten
af sundet.
Makligt trampade jag mig fram genom ödemarken, njutande
af solen och värmen, som gick i vågor öfver den gråa
kalkgrunden. Kalklandskapet lockar mig, dess oskymda vidder,
dess tempererade grund, densammas formbarhet, jag höll på
att säga rörlighet. Knappast hade den stora formaren, den
forntida inlandsisen, efterlämnande enstaka reliefer, hunnit
plattslipa det præglaciala korallrefvets pittoreskt formade
yta, förrän denna började skulpteras under atmosferiliernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
