Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några bilder från Vingåkersbygden af Märta Drake
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Östra Vingåkers äldre, större gods hör vidare Sjöholm
med ett härligt läge vid sjön Näsnaren, fordom på en ö, nu
på ett näs efter sjöns sänkning i slutet af 1700-talet.
Sjöholm har gamla anor. Det omtalas redan på 1400-talet i
samband med ett par bröder af släkten Ulf, enligt Dalin söner
till Arendt Bengtsson till Nynäs och Ekolsund, och har sedan
denna tid undergått växlande öden under en mängd olika
ägare, bland hvilka nämnas: Bese, Gyllenhorn, Gyllenstierna,
Fleming, Wrede, Sparre, Ribbing, Gyllenborg, Oxenstierna,
Wachtmeister och Lewenhaupt.
Grefve Adam Lewenhaupt sammanförde här ett stort
bibliotek och arkiv som ersättning för det en gång förut
befintliga. Så lär en ansenlig samling gamla handlingar funnits
kvar, när lagmannen Jan Henning Gyllenborg köpte gården,
men dessa skola sedermera ha uppbränts, emedan de ansågos
»besvärliga att förvara», så mycket mer som en gammal
sakförare i orten förklarat, att »de endast gåfve anledning till
processer». Samma sorgliga öde lär ock ha drabbat
Sjöholms bok- och porträttsamling. Tessin har ett och annat att
berätta om stället, bland annat om Gyllenstiernas dotter Sigrid,
att hon lefde »stort och yppigt». Hennes ord voro: »Bröd
var före mig, och bröd blir efter mig.» Om Axel Johan
Fleming heter det, att han »bortplottrade Göksholm och
ostädade Sjöholm». Vid ett besök i juli 1763 hos
änkegrefvinnan Sigrid Flemming har Tessin endast godt att säga om
lifvet på Sjöholm, men »fruarne der sutto för mycket stilla».
Han gör därvid följande betraktelse: »Vårt så kallade
förnäma folk, som löner andra att möda sig för dem och vara
friska i deras ställe, likna förgylta paradvagnar, som rutna i
vagnshuset.» General Wrede, som på sin tid var Sveriges
störste landtbrukare, gjorde mycket för gårdens och godsets
iståndsättande och beskrifves af Tessin som en
»ståndaktigman, alltid munter och glad, välmenande och rik på infall».
En anteckning af skalden Johan Gabriel Oxenstierna antyder
på Sjöholms dysterhet såsom öfverensstämmande med det
mörka öde, hvilket efter Gustaf IILs död hvilade öfver denna
gren af den Ribbingska släkten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
