Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några bilder från Vingåkersbygden af Märta Drake
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kring namnet Gyllenpistol knyter sig en del sägner och
historier, bevarade i troget minne från far till son ända till
våra dagar, berättade under långa, kulna vinteraftnar i den
gamla salen vid Skalltorp, medan elden flammade i den öppna,
gammaldags spiseln. Äfven vi, sena tiders barn, ha lyssnat
till sägnerna, berättade af de gamla. Vi ha i tankarna följt
den unge karolinen Adolf Gyllenpistol, då han knappt
femtonårig lämnade fädernehemmet Skalltorp, för att som Karl XII:s
page medfölja denne i kriget. Vi ha hört berättas, hur han
utmärkte sig i slaget vid Narva, där hans äldste bror fann
sin död, och hur han, var med bland den lilla skara, som
betäckte konungens öfvergång vid Dnjepr, samt hur han, då
den svenska hären därstädes upplöstes, som ett jagadt
villebråd irrade omkring i det okända fiendelandet, utsatt för
allehanda äfventyr. Vi minnas, huru han slutligen blef
tillfångatagen och förd till Sibirien, och huru han efter tretton års
fångenskap återkom till fäderneslandet efter en färd uppfylld af
otaliga faror. Rörande är berättelsen om, hur han på själfva
julaftonen år 1722 öfverraskade sina båda systrar, hvilka
efter föräldrarnas frånfälle ensamma bebodde fädernegården.
De skulle just med sitt husfolk samlas kring julbordet i den
gamla salen vid Skalltorp, då en främmande krigare anlände
till gården och begärde natthärbärge. Efter mycken tvekan
beviljades detta, och då den främmande hade ett
förtroendeingifvande utseende, inbjöds han att deltaga i aftonmåltiden.
Under aftonens lopp berättade systrarna, att de haft en bror,
som för 22 år sedan följt kung Karl ut i kriget och sedan
aldrig återkommit. »Tänk då», utbrast främlingen under
djup rörelse, »om det är just han, som sitter här vid bordet!»
Då först igenkände systrarna den som död begråtne, afhållne
brodern, hvilken ännu, trots alla utståndna lidanden, kunde
göra skäl för namnet, »den sköne öfversten», som han
allmänt benämndes inom hären.
Adolf Gyllenpistol öfvergaf ej vidare fädernegården, och
de tre syskonen framlefde därstädes sina återstående år i
lugn och ro. Gyllenpistol beskrifves som en synnerligen
älsklig, godmodig och välvillig man. På äldre dagar syntes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
