Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ängsön och dess »tusende nöjen» af Helge Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligger och lastar här och där vid bryggorna, stundom längst
vid Frösåker. På de öfriga turerna, som båten gör i veckan,
måste man återvända redan följande dag kl. 3 på morgonen
utan att få se någonting af slottet, som ligger så godt som
midt på ön, under det båten lägger till endast vid södra
ändan, vid Långholmen, och norra ändan vid Ängsösund.
Från båda hållen är det en dryg fjärdingsväg att promenera
fram till slottet och kyrkan.
Från Stockholm kan man också resa på Bergslagsbanan
till Orresta station och därifrån med skjuts, cykel eller
apostlahästar färdas den 1 1/4 mil långa och krokiga vägen till
Ängsösund, därifrån man blir färjad öfver, och där nu en väg och
bro hålla på att byggas mellan stränderna. Bäst är då att
ta matsäck med sig. En järnväg är också projekterad
från Västerås till Ängsösund och den är högeligen af
nöden. Ty alla lifsförnödenheter och den mesta handeln ha
förut gått till Stockholm och strukit det närmast liggande
lifskraftiga Västerås nästan totalt förbi. — Från Västerås
kunde man i sommar komma till Ängsön med en ångare
»Polstjärnan», som först då börjat sina turer däremellan.
Denna ångare kom nu väl till pass; man kunde få bo
i Västerås, då det nästan var omöjligt att få någon bostad
på Ängsön. Den anlitades dessutom flitigt af infödingarna.
Men nu hafva vi på vår vandring från Ängsösund hunnit
ett godt stycke på väg till slottet och kyrkan. Här utbreda
sig bördiga åkerfält och frodiga ängar, som kunna gifva det
rikaste ängshö och som kanske också gifvit namnet åt ön.
Till höger synes Tjärn, en större välbyggd utgård under
Ängsö slott, och till vänster Kurö, som nu sammanhänger
med Ängsön, och där gränsen går mellan Uppland och
Västmanland. Snart skymtar slottet fram.
Vid en krökning af vägen, som här är kantad af präktiga,
hundraåriga lindar, stanna vi ovillkorligen, ty här framträder
en mycket pittoresk och täck vy: det väldiga, dominerande
slottet med sina ekonomibyggnader och kyrkan samt längre
fram trädgården med sina skuggrika, sekelgamla alléer och ett
par väldiga jätteaskar som utposter på den rymliga gårdsplanen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
