Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ängsön och dess »tusende nöjen» af Helge Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och jungfrun hon gångar sig i sin kammare in
Och skjuter regelen för.
Där skref hon dessa orden:
Du min bäste vän på jorden,
I himmelen, i himmelen vi träfs väl en gång.»
En den trefligaste tur man kan göra till Ängsön är om
lördagarna med »Polstjärnan» från Västerås. Då ha
Ängsögubbarne varit inne i sta’n och sålt förnödenheter och gjort
uppköp och äro vid ypperligt humör. De försöka ställa sig
in hos kapten E. Munk och få honom att först lägga till
vid sina närmaste bryggor: i norr vid Angsösund och i söder
vid Långholmen. Ångbåten lägger i alla fall till vid båda
bryggorna, men det kan ju ta en rundlig tid på kvällen innan
den sista bryggan anlöpes. Där stodo Storgårds-Johansson
på Långholmen, Andersson på Näset, häradsdomaren på
Måholmen m. fl. med skomakaren på Långholmen i sin midt,
präktiga, trygga typer och lika oomkullrunkeliga som deras
vidtberömda Ängsö-ekor! Hur det var, kom dock ångbåten
att först anlöpa Långholmen, där de flesta af öborna stego
i land och sedermera färjades öfver till Ängsön eller
angränsande holmar.
Här följde jag
med storgårds-
långholmaren
Karl Erik
Johansson, som jag
ombord bekantat
mig med. Hans
gård var belägen
på andra sidan
ön, ett godt
stycke från
bryggan. Till vänster
har man en täck
utsikt öfver till
skomakarens stuga på Långholmen och till häradsdomarens
gård på Måholmen. Vägen följer en jämn dalgång med
välskötta åkertegar. I min värd fann jag en högeligen intres-
GRAFVARD ÖFVER KARL XIIIS SISTA HÄST.
O. Dimander fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
