Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Johola af Erik Stårck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då vi alla voro samlade och en stund fått skratta åt
hvar-andra, där vi traskade omkring i våra däfvet styfva och mer
eller mindre derangerade persedlar, kom kaffet fram, det enda
huset förmådde i matväg. Därefter yrkades på uppbrott; vi
slogo oss ned omkring en uppgjord eld, som Virgilius
uttrycker sig, och smorde våra skor med talg, sade farväl åt
vår vänliga fristad i den härligt ödsliga skogsnejden och
styrde så kosan österut med skogvaktarens jäntunge som
vägvisare. Marken var något torrare och terrängen bättre
än föregående dag; efter en timme eller ett par fingo vi till
och med kärrväg. Där, vid gården Nappen, aftackade vi vår
vägvisare, läskade oss med mjölk och fortsatte sedan ned
mot Hvitsandsbygden. I byn Hult hejdades vi af en
språksam gubbe:
»Tocke’ folk ute å färdas.» — »Jojomän.» — Komm’ I
öfver skoggan.» — »Jaa.»
»Varsna’ I den svarta marra nol i fjället?»
?! ?
Och nu kom en lång historia om en häst, som ingen här
kändes vid men
som strök
herrelös omkring i
ut-markerna. Antagligen en norsk
dito, som nu
hörde hemma
någonstädes i
Nyskoga eller
Alfdalen men gripits
af hemlängtan,
rymt och gått
vilse på vägen
till sitt land. —
Ja, sådana historier hade vi hört förut men inte velat sätta
tro till dem. Gubbens lät emellertid konstig nog.
Nästa by på vår väg hette Mangen och låg söder om
sjön af samma namn. Befolkningen är åtminstone delvis af
GAMMAL BOD I MANGEN.
R. Hammarstrand fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
