Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några junidagar i Stora Skedvi af Vilhelmina Samuelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla herrgården Qvista, som kom mig att tänka på den för
en äldre generation välbekante, mycket afhållne professorn
och vältalaren Vilhelm Erik Svedelius. Här uppväxte
nämligen hans ungdomsvän Gustaf Leijonhufvud, som, ehuru vid
sin död endast 16 år gammal, hade hunnit göra ett
outplånligt intryck på Svedelii tänkande själ. Ovanligt älsklig måste
ock ynglingen ha varit. Det är hans bild, som i den bekanta
lilla boken »Afsked från studenterna» fått tjäna som modell
vid teckningen af »den praktfulla ungdomen».
Qvista donerades år 1649 af drottning Kristina till den i
Dalarnas kulturhistoria väl kände kyrkoherden i Falun Petrus
Jonae Helsingius, vanligen kallad mäster Per i Falun, en man
med »stora naturgåfvor, mogna insikter och vackert
uppförande». Han var mycket fallen för att skämta och gick
därvid ofta nog plumpt till väga, hvilket en gång hade en
sorglig följd. I sitt hem undervisade han en tid en gosse, som
var ovanligt trög af sig. För att väcka denne till mera ifver
hotade han att hänga honom och gjorde så äfven.
Visserligen släppte han genast ned honom igen, men gossen dog
— möjligen af skrämsel. Nu blef mäster Per förskräckt,
sadlade genast en häst och red genom natt och dag till
Stockholm, där han kastade sig till drottningens fötter med orden:
»Nåd, nåd, Kerstin, nåd!» — Och »drottningen hade
medlidande med hans missöde» och tillsade honom nåd. — —
Tänk om magistrarna nuförtiden skulle taga sig för att hänga
dumma skolpojkar! —
Midsommardagen hade vi anslagit till en rundtur vid
Nyberget. Den randades med tämligen sorgmodigt väder, men
vi läto ej afskräcka oss, och då det vid 10-tiden höll upp,
begåfvo vi oss af och fingo af färden en god behållning.
Från Stocksbro till Backans, där vi ämnade taga in, är väl
knappt en och en half mils väg, men den tog en rundlig tid,
ty än skulle botanisten plocka ned något i sin portör, än
var det andra orsaker till uppehåll. Bortvägen togs öfver
kyrkberget genom Bobygden (där de flesta gårdars och byars
namn sluta på »bo», t. ex. Trollbo, Bultbo, Krukbo,
Mur-mästarbo, Skålbo, Piparbo o. s. v) och förbi sjön Hyen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
