Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett litet stycke Norrland af Gustava Svanström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bruna ögon och en ståtlig gestalt, en bred rygg, som väl
kan bära sina modiga bördor i näfverkonten. Madam
Hillbom sysslar inne i den lilla sommarstugan, rask och fryntlig;
hon har haft 17
barn, men ändå
tyckas
ungdomlighet och hälsa
dröja kvar hos
henne.
»Vi ä’
allmänheten här i
skogen », säger
hon och
berät-, tar om hur
roligt det var, när
skogsbyggarna
en gång
vintertiden mangrant
samlades för att
öfvervara
invigningen af ett
litet skolhus vid den två mil längre bort belägna Knäsjön.
Ofvanför Spannsjön reser sig Lidberget, eller som det uttalas
Liberget. Högt på dess sluttning synes en liten grön fläck,
kallad »lien», mot den mörka barrskogen. Ditupp i »lien» hade"
en gång tvenne ensamma kvinnor förlagt sin boning, och ännu
synas där de gräsbevuxna lämningarna efter en liten stuga.
Men en gång vintertiden blefvo de insnöade där uppe, och
sjukdom och nöd kommo. Till slut arbetade sig folk dit upp
med hästar och slädar och förde de båda kvinnorna i nästan
döende tillstånd ned till bygden.
Nu är det öde där uppe i lien, och utsikten därifrån är
också den rama ödemarkens. Ingenting syns af ådalen och
dess bygd, men i stället skogar och åter skogar, och längst
bort bli bergen så ljust blå, att de nästan likna snöfjäll. Och
många sjöar glänta fram ur skogarna och spegla rymdens
eviga växlingar.
LAPPAR I SOLLEFTEÅ SOCKEN.
J. Videll fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
