Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vårdkasen på Multråberget af Erik Modin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I bygder med äldre odling har det funnits nästan en för
hvarje socken, där lämpliga höjder varit att tillgå för deras
uppförande. Nu finnes det blott undantagsvis rester af dem,
förkolnade eller multnande lämningar uppe på de bergstoppar,
där de stått. På de flesta ställen är det endast bergets namn
eller sägner, som bevara minnet af dem.
Vårdkasarna erinra om det enda meddelelsesätt, man i
forntiden visste att begagna sig af, då det gällde att utom
hörhåll och snabbare än med budskickning göra kunnigt för
hvarandra, att något viktigt stod på. Det var elden. Våra
äldsta förfäder torde i allmänhet gjort bruk af elden för att
på långa håll meddela sig med hvarandra, såsom man ännu
får vara med om i obygden, t. ex. då man vid de stora
ödemarkssjöarna medelst en uppgjord eld ger till känna, att man
önskar båt emot sig från den ensliga nybyggargården på
sjöns andra sida. Längre fram blef detta meddelelsesätt
lagfästad sed i afseende på att bringa bud i landet om att
fienden brutit in öfver dess gränser, såsom vi finna angifvet
redan i sagorna från vikingatiden.
För detta ändamål uppfördes landet rundt på passande
höjder invid bebyggda orter, i synnerhet längs kusterna, hvilka
voro mest blottställda för fientliga anfall, samlingar af
lättantändligt virke eller s. k. kasar. »Kase» eller »kas»
betecknar just, såsom ännu i flera af våra folkmål, en bråte
eller hög af ris, ved eller dylikt. Då dessa kasar skulle
tjäna att likasom vårda eller skydda inbyggarna för att
öfverrumplas af fienden, fick en sådan virkeshög eller stapel
namnet »vård-kase». Eller också kan namnet hafva
uppkommit däraf, att man om en dylik skulle hafva vård eller
vakt, såsom längre fram skall visas. I det ångermanländska
allmogemålet benämnes vårdkasen oftast »vål-kall», d. v. s.
det förut nämnda vård och »kall», ett ord, som har
afseende på kasens form och som återfinnes exempelvis i
ordet »kvarn-kall». I de mot Norge gränsande trakterna,
såsom i Härjedalen, hör man benämningen »vette», ett ord
lånadt från norskan och med enahanda betydelse som
vård-kase.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
