Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den blifvande turistleden Kvikkjokk—Abisko af Valdemar Langlet och Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan bekvämt stiga upp mellan Stuor och Unna Järta, runda
sjöns NV hörn och öfverskrida den låga vattendel aren till
Ladtjojokk och Kalixälfvens flodsystem. I närheten af just
detta hörn af sjön skall ligga en liten grufstuga, som jag
emellertid ej lyckades få reda på. En annan väg, som synes
värd att undersöka, är att stiga upp mellan Leipipirtjåkko
och Stuor Järta, gå vidare mellan småkullarna på Järtavardo
och sedan O om sjön till nyssnämnda låga vattendelare.
Om stigen här är framkomlig, kan våglängden kanske något
förkortas; man får därjämte följa den intressanta sjön uti dess
längdriktning. I båda fallen anländer man till samma punkt i
Ladtjodalen, höjdsiffran 845 å kartan, där vägen från Sjöfallet
till Kebnekaise sammanträffar med den från Abisko. Därefter
har man bara att under en 12 km. vandring följa vänstra
stranden af Ladtjojokk fram till stugan.
Detta är väl färdens glansfullaste del. Väl har
Tjäktavagge, om man följer den fram mot Unna Järta, något
obeskrifligt mäktigt och imponerande öfver sig i de väldiga, brant
stupande jättar, som kanta dess breda djup. Men en gång
uppe vid Järtajaures strand står man inne i förgården till det
allra heligaste. Nedanför och bakom sig har man den
mäktiga högfjällsdalen, till vänster höja sig bakom Unna Järtas
silfverförande bergknallar Signetjåkkos hotfullt allvarliga, af
snöränder fårade och oftast af molnslöjor tätt omvirade, svarta
massa. Men midt framför sträcker sig himlastormande mot
skyn Liddopaktes knifskuret skarpa, trehörniga spets, skiftande
i underbara färger. Och när du öfverskridit vattendelaren
och klättrat ned uti Ladtjovagge, då kommer öfver dig
starkare än någonsin känslan af beklämmande litenhet och
ensamhet midt uti den vildaste stenöken mellan skyhöga,
obarmhärtiga fjäll och tillika af stolthet öfver att du lilla kryp
vågat storma deras befästade rike med de oförlikneliga taflor,
som omge dig.
Mig och mitt sällskap var Ladtjovagge oblid, ty det
strömmande regnet, mörkret som föll på och andra omständigheter
tvingade oss slå läger på blott 5 km. afstånd från målet,
Kebnestugan. Men efter en sur och reumatisk natt — hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
