Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En rundtur i Lule lappmark af John Österström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi välja den för oss lämpligaste af båtarna, sätta den i
sjön och börja så vår niomila rodd till St. Sjöfallet.
En båt lägger ut från stranden med en ensam roddare uti,
och då våra båtar komma i närheten af hvarandra, göra vi
bekantskap med nybyggaren Modin, som för ett par år sedan
slagit sig ned vid Jaurekaska och uppfört det västligaste
nybygget efter denna älfdal. För ett tiotal år tillbaka fanns
väster om Porjus blott ett par fattiga lappnybyggen; nu kunna
vi räkna till 15 stycken, som ligga spridda efter stränderna.
Modin, som är på väg till Sjaunjaviken, ger oss åtskilliga råd
och upplysningar och inbjuder oss att, om vi i Jaurekaska
skulle behöfva öfvernatta, ta kvarter i hans olåsta stuga.
I lappnybygget Alloluokte få vi vårt första kvarter vid St.
Lulejaure i Nils Olof Rimpis turiststuga. Mor Kristina, hans
hustru, bjuder på kaffe och nygräddade våfflor.
Vid 8-tiden nästa dag, sedan vi njutit några timmars
sömn, lägga vi ut från land. Rimpi har engagerats som
säker lots och till förstärkning af roddarkrafterna.
Öfver den lilla vackra, spegelblanka viken ligger en
stämning af söndagshvila, då båten glider ut på den lugna sjön.
Vackrare väder kunde vi icke önska oss. Röken stiger rakt
upp i luften från de små stugorna, hvilkas alla invånare heta
Rimpi och tillhöra samma släkt.
Nu måste fiskelyckan pröfvas. Jag låter refven löpa ut och
det dröjer ej många minuter, förrän en präktig börsting på
minst 3 kilo fastnat på kroken. Den smakar bra till middag.
På eftermiddagen tar Rimpi fram ett segel af två hopsydda
mjölsäckar, som kommer väl till pass, ty det har börjat blåsa
en lätt ostlig bris.
Vid Jaurekaska stiga vi ur båten och gå cirka 3 km.,
medan männen i lina draga båten uppför Jaurekaskakuoika
(= forsen emellan sjöarna) till Langas eller Pajeb-Lulejaure,
den öfre långa och smala delen af St. Lulevatten, som här mera
liknar en mäktig, mellan höga stränder instängd älf än en sjö.
Allt längre och längre bär vår färd. Bergväggarna tränga
ända fram till stränderna och stupa på båda sidor rakt ned
i vattnet. Årslagens monotona ljud är det enda, som stör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
