Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En rundtur i Lule lappmark af John Österström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För resans fortsättande hade jag per korrespondens med
konservator Erik Holmbom i Njunjes öfverenskommit, att
han, jämte brodern Oskar och lappmannen Nils Jovva Pirak,
skulle möta mig tisdagen den 14 juli i turisthyddan vid St.
Sjöfallet för att föra oss vidare. De som åtföljt oss hit
skulle sålunda återvända. Tidigt på tisdagsmorgonen väcktes
vi af slag på hyddans dörr, och våra nya följeslagare inträdde.
De hade marscherat hela natten och kommo nu senast från
Aktsek. De behöfde hvila några timmar, innan de kunde
fortsätta. Af färska björnspår, som de sett på vägen, kunde
vi förstå att nalle tycker om dessa trakter.
Båtfrågan var en sak som hela tiden oroat mig.
Turistföreningen hade i somras ingen båt ofvanför fallet, men Rimpi,
som strax efter vår ankomst kunskapat uppe vid Kårtjejaure
(sjön ofvan fallet), hade där vid stranden funnit 3 st.
upplagda lappbåtar. Han rådde mig nu att »hyra» en af dem
till Vaisaluokte, där ägaren kunde anträffas och båten
aflämnas.
Från Kvikkjokk medförde mina nya män ett
Turistföreningen tillhörigt tält samt en större renhud. Det var nu
slut med såväl nybyggen som turisthyddor, och lappkåtorna
kunde vi ej bestämdt räkna på; därför var det nödvändigt att
medtaga ett litet »krypin».
Tidigt på förmiddagen sade vi farväl till Rimpi och våra
män från Avaudden, hvilka återvände till Luleluspen med
Turistföreningens båt. Efter ytterligare några timmar bjödo
också vi farväl till hyddan, marscherade upp genom
småskogen och öfver klippbranterna, utvalde den bästa lappbåten
och rodde 7 km. öfver Kårtjejaure till Lilla Sjöfallet. Här
måste vi draga båten på klipporna förbi fallet till sjön
Suorvajaure, 10 meter öfver Kartjejaures yta. Utsikten härifrån
västerut påminner mycket om en norsk fjord. Man ser ej
sjöns fortsättning, som är stängd af höga fjäll.
Vädret, som under hela resan varit oss bevåget, var
fortfarande utomordentligt vackert, hvarför vi beslöto oss för att
ro så långt som möjligt under natten. Nedanför fjället Napal,
på södra sidan sjön, rastade vi en timme och rodde sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
