Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bestigning af Kebnekaise sommaren 1908 af T. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BESTIGNING AF KEBNEKAISE SOMMAREN 1908. 345
om huruvida vi skulle medtaga alplina och stigjärn. De som
varit uppe förut ansågo båda delarna obehöfliga, då inga
sprickor förekommo, och snön i allmänhet varit för lös, men
på grund af att de gått upp på dagen och vi skulle gå på
natten, i säkerligen lägre temperatur, beslöto vi oss dock för
att medtaga både tåg och åtminstone ett par stigjärn.
Så voro vi då rustade för resans hufvudexpedition, och
sedan vi tagit farväl af de till Kalixfors återvändande
herrarna samt lämnat en af vår expedition att tillsammans med
gubben Ellason och Sofia sofva och bevaka våra intressen
i stugan, anträdde vi fyra andra färden kl. 6,15 e. m., fulla af
längtansfull fjällglädje och ej utan den lilla tillhörande
nervspänning, som sällan underlåter att infinna sig, då man ger
sig in på något okändt lockande äfventyr.
Första timmen bjuder på en tämligen enformig väg med
passerandet af flera små älfvar, hvilka åtminstone nu till följd
af lågt vatten voro lätta att komma öfver, men snart visar
sig snöbryggan öfver älfven, som vi enligt föreskrifterna böra
begagna oss af så långt som möjligt. Den föreföll emellertid
nedifrån sedd så brant, att vi måste fundera en stund, om
det kunde vara den enda rätta vägen. Vi hade fått med oss
en på fri hand uppritad kartskiss, och då den var uppgjord
af en af de rättslärde, antogo vi att den borde vara rätt.
Enligt denna fanns ej heller tvifvel om, att vi måste uppför
detta branta snöberg, ty skulle vi fortsatt längre in i dalen,
hade vi kommit på baksidan af Tuolpagorni, hvilket absolut
ej ingick i programmet. Således fortsatte vi uppåt på snön,
och vid närmare bekantskap visade det sig som vanligt, då
man kommer svårigheterna in på lifvet, att de ej äro så
fruktansvärda som de se ut på afstånd. Brant var det
visserligen och snön var lös, men här och där syntes
uppmuntrande spår af föregångare, och den obehagliga stenur,
som utgjorde snöbryggans gränser, tycktes ännu värre att
klättra i, så att vi till och med prisade vår lycka, så länge
vi kunde begagna snövägen. Där snön tog slut vidtog en
storstenad besvärlig ur, som sträckte sig ända fram till foten
af Kebnekaises här nästan lodräta sida i fonden. Till höger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
