Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bestigning af Kebnekaise sommaren 1908 af T. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BESTIGNING AF KEJ3NEKAISE SOMMAREN I908. 351
stöd och broms släpande efter. Det gick utmärkt så länge
skaren bar, men där det skar igenom gjorde man vanligen
en öfverhalning och fortsatte ett stycke, åkande på magen.
Fort gick det emellertid under alla förhållanden, och en half
timme efter det vi lämnat toppen, voro vi åter vid
kokgropen, där Jakobsson redan höll på med den oumbärliga
kaffe-kokningen. Här måste vi hvila våra under åkningen nästan
domnade ben, och vi satte oss i en hög, likt indianer
ned-hukade kring lägerelden, och försjönko i ett slags dåsig dvala.
Det var dock för kallt att sitta länge, och sedan vi hällt i
oss litet varm choklad, gjorde vi uppbrott kl. I/2 5 f. m.,
öfvergingo älfven, vid hvars bräddar bildats centimetertjock
is i våra gamla fotspår, och började så en ganska besvärlig
uppstigning i snön på Rullevare. Antingen det nu var för
att intresset var mindre eller sömnigheten större än förut,
eller båda delarna, nog af, Rullevare föreföll obehagligt
tröttsam, hvartill äfven bidrog den bitande blåsten, som envist
angrep oss från sidan och ibland gaf oss sådana
oberäkneliga stötar, att det var svårt att hålla balansen, i synnerhet
vid nedstigandet i den knaggliga stenuren.
Än en gång fingo vi rutscha, och nästan ända ned till
den lilla runda sjön, men snön var här lösare än på
Kebnekaise, så att både fart och nöje blefvo ganska måttliga.
Efter en kort hvilostund hasade vi oss i långa skridt nedför
älfvens snöbrygga och kl. I/2 8 f. m. voro vi, efter 13 1/4
timmes bortovaro, välbehållna och storbelåtna med vår
visserligen tröttsamma, men obeskrifligt härliga vandring, åter i
Kebnekaisestugan, där vi efter intagen frukost njöto en
väl-behöflig och stärkande hvila för att vid 8-tiden på aftonen
fortsätta återfärden.
Det är alltid med ett visst vemod man lämnar
vildmarks-lifvet för att återvända till civilisationen, och dels till följd
däraf, dels ock på grund af den ganska naturliga tröttheten
gick färden i början under tystnad tillbaka samma väg vi
kommit för ej fullt två dygn sedan.
I Pirttivuopio aflämnade vi Jakobsson och anlände kl. I/z 7
på morgonen den 11 juli till Pajtasluspa. Efter en kort hvila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
