Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvenne förarveteraner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jon Fjällberg afled lördagen den 11 april i sin lilla stuga
vid byn Åsan invid Enafors. I Enafors var han väl känd
och mycket eftersökt som förare, förnämligast till Sylarna
men äfven till kringliggande bergstrakter. När någon från
Enafors ville ha en förare, vände man sig alltid först till
Fjällberg. Beställde man genom hotellvärden, hr Joh. Mölner,
én förare för längre utflykter, kunde man alltid vara säker
på att vid tågets ankomst möta gubben Fjällberg, som i sina
fattiga, slitna kläder stod i en afsides vrå af stationen och
väntade, färdig att, om det så gällde, genast ta ryggsäcken
och kaffepannan och bege sig till högfjälls.
Under högtidsstunderna i frihet på fjället, undan de
dagliga omsorgerna och bekymren, lär man sig värdera den, åt
hvilken man anförtror ledningen af sina färder. Bland
minnena från gångna hvilodagar lär man sig att som sin vän
räkna den förare, som åtföljer en. Nog hade Fjällberg sina
sidor, han liksom alla andra lappar, och nog var han lat
ibland, då han hade tillfälle — eller tog sig tillfälle — men
hans omsorger om den, som öfverlämnat sig i hans händer,
voro så säkra och trygga, att de vida uppvägde det lilla, som
kunde anmärkas mot honom. Han var trogen som guld.
Under pröfvande skidfärder var det mången gång en fröjd
att se honom granskande öfverfara utrustningen, skidor,
bindslen m. m., innan man gaf sig ut på äfventyret, under
hvilket hvarje bristfällighet i utrustningen kunde blifva en fara.
För mig, som under ett tiotal år lärt värdera hans i många
afseenden oöfverträffliga egenskaper och som under hans
ledning företagit slitande skidfärder midvintertid och i eminent
grad lärt uppskatta honom, kom underrättelsen om att Jon
Fjällberg slutat sina bergsfärder och lagt sig till hvila där
uppe helt öfverraskande och väckte både bestörtning och
sorg. Senast någon månad förut hade vi pr post legat i
underhandling om en längre skidfärd söderut från Enafors,
och Fjällberg skulle då hafva följt med. Den färden blef
emellertid ej af, och vår sista gemensamma färd blef på
nyåret 1906, en glänsande långfärd på skidor Mörsil—Bydalen — Glen—Tåssåsen — Storsjö—Ljungdalen—Nedalen—Enafors.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
