Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvenne förarveteraner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagarnas uppslitande vandringar, sträfvade Fjällberg med mig
utan att en enda gång taga fel på riktningen eller leden i
kolmörkret så säkert, att vi nästan stötte på lappstugan vid
Tjautjasen. Enligt mitt förmenande hade han denna gång
firat en af sina grannaste triumfer i konsten att hitta. Lika
förunderligt säkert gick han, då vi kl. 5 på morgonen i
kolmörkret och i samma grufliga snöstorm genom höga drifvor
pulsade vidare norrut.
Vid färdens början hade vi på natten tändt en eld i
trädgränsen ofvanför Dals vallens fäbod, där vi skulle invänta
månens uppgång för att kunna fortsätta. Enligt det uppgjorda
programmet måste vi nämligen samma natt ha nått lappstugan
vid Tjautjasen. När vi nu på hemvägen varsnade den första
aningen af morgonljuset, stannade Fjällberg plötsligt, skottade
undan snön och pekade i den djupa gropen, visade på en
del. halfkolnade bränder och sade:
— Där tände vi vår eld i förrgår !
Men denna eld hade vi tändt i den svartaste natt på en
plats, som icke han utan jag föreslagit. Och när vi lämnade
den lägerelden, hade månljuset ännu icke börjat göra sig
särdeles gällande!
Han kunde på ett vargspår se, hvilken tid vargen passerat,
hvart den gick och hvarifrån den kommit, och när han i fåtaliga
ordalag berättade sina observationer därom, kunde en annan
dödlig icke annat än stå stum och beundra vildmarkssonens
häpnadsväckande iakttagelseförmåga. Gammal varghatare,
icke utan skäl, hade han under sitt lif dödat mer än 25 vargar.
Upptäckten af vargspår på högfjället eller i dalarna
utgjorde en ständig källa till förtjusning för Fjällberg: alltid
föreslog han i sin mest bestämda ton — i de fall då
spåren voro färska — att vi skulle följa efter odjuren och
döda dem, men lika ofta mötte han afslag från min sida, ty
i mina program ingick aldrig vargjakt. Då vi i det
grannaste månsken den 4 januari 1906 på Ljungans is på väg
från Storsjö i Härjedalen upp till Ljungdalen fingo syn på de
icke ens en timme gamla spåren af fyra vargar, hade jag all
möda i världen att öfvertyga Fjällberg om olämpligheten af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
