Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvenne förarveteraner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fjällberg hade sina egenheter, hvaraf särskildt en
framträdde flera gånger dagligen under skidturerna. Jag
begagnade kängor, hvilket gjorde att snön samlade sig till hårda
iskakor under fötterna. Jag anmodade allt som oftast
Fjällberg att komma upp till mig och med sin staf hugga bort
isen, då det var besvärligt för mig att själf utföra detta
arbete. Denna enkla och oskyldiga begäran försatte gubben
regelbundet i en oförklarlig ilska. Han nekade först och
använde mycket fula uttryck öfver denna begäran och hotade
med att aldrig mera följa mig åt, och det var endast med
den största svårighet, som jag lyckades förmå honom att
hjälpa mig af med isbildningarna på skidorna. Ögonblicket
därefter var gubben åter idel solsken.
Hans bortgång innebär en förlust för Enafors. Nog finnes det
många pålitliga förare där, men ingen så säker och kunnig i det
vidsträckta högfjällsområdet söder ut som Fjällberg. Hans son
Jens,äfven han en god förare, lär komma att trädaifaderns fotspår.
Nu har min gamle vän gått bort. Hans namn är för mig
förknippadt med de härligaste stunderna i min ungdom —
hvilken glänsande följd af lyckodagar i det strålande
solljuset uppe i högfjället och hvilken glänsande följd af ståtliga
turer år från år kors och tvärs genom fjällslottens labyrinter
ha icke han och jag gemensamt upplefvat! Den, som en
gång varit på skidor i högfjället en vinter, glömmer aldrig
synen af bergvärldens upphöjda majestät, de solöfverhöljda,
snöiga kammarna, de kolsvarta väggarna, det blir ett minne
för lifvet, och med detta minne förknippar sig naturligtvis
hågkomsten af den, som följt med en hvarenda gång. Jag
skall gömma minnet af den gamle lappen och den osviklige
trogne föraren med samma aktsamhet som minnet af
vinterdagarna där uppe. Och det är säkert mången, som gör som jag.
Han har nu fått sitt sista hvilorum i Handöls fjällby, och
gamle Fjällberg har fått lägga sitt trötta hufvud till ro i
vildmarkens yttersta gräns ned mot civilisationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
