Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På ömse sidor landamäret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN STARCK.
Olof Silfverlood måste nu smaka den lifslänga
landsflyktens bitterhet. Jag har sökt spåra hans senare öden, men
underrättelserna därom äro ytterst sparsamma. I Riksarkivet
förvaras ett bref från honom till en frände, dateradt
Helsingör den 26 mars 1681, alltså kort efter landsförvisningen.
Han utbreder sig ej i veklagan öfver sin olycka, utan
pressar ihop sin sorg i en ordknapp vändning, i det han låter
sin frände veta, att han »för tijden Olyckelig her hoos
fremmande sig most uppehålla». Huru många år han måste
tillbringa i landsflykten, känna vi ej, men han lär aldrig ha fått
återse sitt fädernesland, utan dog i Fredrikshald. Hans stoft
fördes dock tillbaka till Sverige och jordades bredvid broderns
i Kungsäters kyrka.
Sedan vi nu känna det historiska sammanhanget, vilja vi
äfven något dröja vid
den gestalt, junkrarna
tagit i folksägnen, under
det att, släktled efter
släktled, deras
sällsamma äfventyr, mer eller
mindre utblommerade,
af far och mor under
de långa vinterkvällarna
förtäljts för lyssnande
unga vid härden.
Härvid har sanningen
småningom förgätits;
gestalterna ha vanställts, ja,
begåfvats med
öfver-mänskliga egenskaper.
De två junkrarna äro i
sägnens mest okritiska
form lika olyckliga, lika
fredlösa, ja, i en och
annans mun hvarandras
rivaler, i det att bägge förälska sig i den flicka, som bär mat
till dem i deras gömslen, ett på hvardera stranden af Vala-
NEDGANG TILL
SJÖN.
»HERRASANGEN» VID
VALA-E. Petersson fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
