Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På ömse sidor landamäret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HISTORIA FRÅN HALLAND.
117
klart för sig, spred sig en glädjekänsla genom hela hans
varelse. Han förvånade sig öfver sig själf, som kunde
känna det så. Han förstod, att han skulle bli dömd till
flera års straffarbete, men han kände sig som en, som
återfår friheten.
Då Sigurd fördes tillbaka till häktet och blef ensam där,
kände han, att han helt plötsligt hade blifvit en annan
människa. Från det ögonblicket, då han hade sett Tattar-Jan
in i själen och sett, att han innerst inne var falsk och hård,
blef han löst från många års förtrollning. Han hade varit
under en annans välde, och det var glädje i hans själ öfver
att den nu fick bli fri igen. Men på samma gång, som han
på detta sätt vaknade upp, såg han också sig själf sådan, som
han hade varit, och en stor förfäran grep honom därvid.
Då Sigurd nästa gång fördes inför rätta, sökte han
knappast att försvara sig. Sak samma, om han var oskyldig
till häststölden! Han kände sig ändå som en stor
brottsling. Han var i den sinnesstämningen, att han tyckte om
att lida. Och han var också nöjd med att han på detta
sätt blef skild från allt det gamla, från allt, som hade lockat
och frestat.
När domen föll, tänkte han knappt på hvad den innebar.
Han stod i samma ögonblick och dömde sig själf till
lifstids straffarbete. Det var förfädernas kamp, som han ville
ta upp, så hopplöst det än kunde synas.
Det kom också verkligen en dag, då Sigurd vände om
till hemmet och började arbetet. Han inrättade sig så, att
han på vintrarna drog ner till Skåne som tröskare, och på
våren vände han om hem med så mycket lifsmedel, att han
kunde stanna på Bredane till nästa höst.
Han sökte att plantera strandråg och tall för att binda
sanden, hade ingen stor framgång, men arbetade oförtrutet,
såsom han hade ådömt sig att göra.
En dag kom han att tänka på att det skulle vara godt att
ha en brunn i närheten, och han började gräfva en sådan
ungefär på samma ställe, där han och Jan en gång hade arbetat.
Då han hade kommit ett par alnar djupt, träffade han på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
